12/8
Veckan är knepig, livet är knepigt.. Och ändå älskar jag det så förbenat? Det är så underbart, känns som att allting börjar släppa för oss nu!
Mamma har träffat världens gulligaste och bästa kille för henne, Christer. Både jag och Frida avgudar honom och tycker att han är helt perfekt för våran vildsinta och tempramentsfulla mor som vi älskar så mycket, även om vi ibland vill stoppa henne uppochner i en soptunna och skippa av henne till Kina! =) Men det är väl känslor man ska ha antar jag?? hehe..
Det brevet han skrev till oss idag gjorde ligger mig väldigt varmt om hjärtat, det han skrev om mig och frida och när han skrev " min Marcus hade varit stolt över mig om han hade varit med oss idag.." fick mig att börja storgråta. Jag vet att jag tekniskt inte har det, men ändå känner jag sån värme och snart vågar jag nog faktiskt säga att jag har en halvbror och även fast man inte kan se honom eller röra honom så finns han där. Och det var HAN och ingen annan som förde mamma och Christer tillsammans. Kanske visste han att han skulle bli lycklig med oss och vi med honom? Jag väljer att tro så iallafall..
"Det finns en sorts nödvändig galenskap att tro att just du kan förändra världen.
En galenskap som gränsar till genialitet och som samtidigt är den enklaste vardagsklokhet:
Du kan det, och du gör det tillsammans med andra"
Mamma har träffat världens gulligaste och bästa kille för henne, Christer. Både jag och Frida avgudar honom och tycker att han är helt perfekt för våran vildsinta och tempramentsfulla mor som vi älskar så mycket, även om vi ibland vill stoppa henne uppochner i en soptunna och skippa av henne till Kina! =) Men det är väl känslor man ska ha antar jag?? hehe..
Det brevet han skrev till oss idag gjorde ligger mig väldigt varmt om hjärtat, det han skrev om mig och frida och när han skrev " min Marcus hade varit stolt över mig om han hade varit med oss idag.." fick mig att börja storgråta. Jag vet att jag tekniskt inte har det, men ändå känner jag sån värme och snart vågar jag nog faktiskt säga att jag har en halvbror och även fast man inte kan se honom eller röra honom så finns han där. Och det var HAN och ingen annan som förde mamma och Christer tillsammans. Kanske visste han att han skulle bli lycklig med oss och vi med honom? Jag väljer att tro så iallafall..
"Det finns en sorts nödvändig galenskap att tro att just du kan förändra världen.
En galenskap som gränsar till genialitet och som samtidigt är den enklaste vardagsklokhet:
Du kan det, och du gör det tillsammans med andra"
Kommentarer
Trackback
