4/9
Jadu? Det snurrar rätt bra i skallen måste jag påstå, jag fattar inte att jag ens ställs inför ett sådant beslut.. Jag har väl inte gjort något som förtjänar det?
Jag har ställts inför valet att välja pest, kolera eller svininfluensan. Jag redan valt, jag har valt att prova något nytt, vidga mina vyer och på så sätt också växa upp. Jag förstår att det är jobbigt att lämnas kvar, det är alltid jobbigt, men att behöva lämna någonting man inte vill lämna hemma för att verkligen åka till ett ställe där det vore en dröm att vara är kanske inte så kul som det låter.
Missförstå mig rätt, jag ser fram emot det, jag ser fram emot det så de pirrar i hela kroppen på mig, men samtidigt gör det så förbenat ont, det gör ont i mig när jag ser vad jag gör mot andra. När är det egentligen okej att sätta ner foten och välja sigsjälv framför andra?
Skolan har börjat nu iaf, måste säga att jag är lite halvt besviken, känns lite för.. Flummigt och ostrukturerat för min del, knappt så jag vet vad vi håller på med och vad ska man då veta vad som är vesäntligt? Vi har diskussioner och föreläsningar, men föreläsningarna kommer vi aldrig fram till någonting på, vi bara.. Filosoferar? Känns det som iaf, han hinner aldrig klart med lektionerna och det finns knappt tid för frågor. Är det inte därför han är där? Är inte en lärare på en lektion för att eleverna ska få chans att ställa frågor och reda ut oklarheter? Jag fattar ingenting..
Sen, bara för att göra en sista gnällansträning så pissar jag på dehär vädret! Regn, iskall blåst och mörker!
You just gotta love Sweden, and you just gotta love life!
jag & morfar, Borlänge 2009
Hur dåligt samvete man än har, är det bättre än inget
Jag har ställts inför valet att välja pest, kolera eller svininfluensan. Jag redan valt, jag har valt att prova något nytt, vidga mina vyer och på så sätt också växa upp. Jag förstår att det är jobbigt att lämnas kvar, det är alltid jobbigt, men att behöva lämna någonting man inte vill lämna hemma för att verkligen åka till ett ställe där det vore en dröm att vara är kanske inte så kul som det låter.
Missförstå mig rätt, jag ser fram emot det, jag ser fram emot det så de pirrar i hela kroppen på mig, men samtidigt gör det så förbenat ont, det gör ont i mig när jag ser vad jag gör mot andra. När är det egentligen okej att sätta ner foten och välja sigsjälv framför andra?
Skolan har börjat nu iaf, måste säga att jag är lite halvt besviken, känns lite för.. Flummigt och ostrukturerat för min del, knappt så jag vet vad vi håller på med och vad ska man då veta vad som är vesäntligt? Vi har diskussioner och föreläsningar, men föreläsningarna kommer vi aldrig fram till någonting på, vi bara.. Filosoferar? Känns det som iaf, han hinner aldrig klart med lektionerna och det finns knappt tid för frågor. Är det inte därför han är där? Är inte en lärare på en lektion för att eleverna ska få chans att ställa frågor och reda ut oklarheter? Jag fattar ingenting..
Sen, bara för att göra en sista gnällansträning så pissar jag på dehär vädret! Regn, iskall blåst och mörker!
You just gotta love Sweden, and you just gotta love life!
jag & morfar, Borlänge 2009Hur dåligt samvete man än har, är det bättre än inget
Kommentarer
Trackback
