28/7
Jag har tänkt på en sak.. Att folk orkar bråka! Att folk orkar lägga energi på att vara osams och bittra! Jag säger inte att man kan komma överens med alla. För det är omöjligt.
Alla kan inte älska dig, och du kan inte älska alla!
Så är det. M E N! Om man har en partner, som man sägs älska. Varför är man otrevlig mot den? Varför vill man inte vara med den personen?
Hur många har inte ni hört som säger "min kille gör si.." eller "min tjej gör så.."; dom är alltid trötta på varandra. Vilket resulterar i gnällgnällgnäll och återigen gnäll. Men gör dom slut? Å nej! Varför kan man fråga sig?
"För att han/hon är den rätta för mig, det ska bara vara vi två"
Underbart, underbart att känna och få uppleva sådan kärlek. Men så som du beskriver din pojk/flickvän verkar det vara den värsta personen i hela världen? Hur går den ekvationen ihop? Jag förstår inte... Kanske jag är trög men..
Om man älskar någon så mycket som man säger älska den personen, ska man inte vårda den bättre än någonting annat då? Som att den vore en väldigt sällsynt juvel som man bara hittar en gång i livet? Om jag vet att min partner gillar något speciellt hos mig (som t.ex. att jag lagar väldigt god mat) ^^ så kan väl jag ställa upp och göra det för honom då? Så gör han någonting annat för mig istället.
Istället för att ha attityden "men det är ju alltid jag som lagar mat, kan inte du göra det någonggång?".. Hur skulle stämningen mellan oss bli då? Någonting som man hade velat ha? En trevlig och mysig stämning som alla har rätt att komma hem till? Knappast troligt.
Så varför inte vårda varandra? Man har ändå ett förhållande, och om ens partner är så himla pest och pina hela tiden. Gör det rätta för bägge två, avsluta den och gå vidare åt varsit håll.
Innan man har förstört varandra helt.
Varma, goa och kramiga hälsningar från en Sanna som anser att vi iallafall borde FÖRSÖKA hålla sams med människorna vi påstår oss älska
Alla kan inte älska dig, och du kan inte älska alla!
Så är det. M E N! Om man har en partner, som man sägs älska. Varför är man otrevlig mot den? Varför vill man inte vara med den personen?
Hur många har inte ni hört som säger "min kille gör si.." eller "min tjej gör så.."; dom är alltid trötta på varandra. Vilket resulterar i gnällgnällgnäll och återigen gnäll. Men gör dom slut? Å nej! Varför kan man fråga sig?
"För att han/hon är den rätta för mig, det ska bara vara vi två"
Underbart, underbart att känna och få uppleva sådan kärlek. Men så som du beskriver din pojk/flickvän verkar det vara den värsta personen i hela världen? Hur går den ekvationen ihop? Jag förstår inte... Kanske jag är trög men..
Om man älskar någon så mycket som man säger älska den personen, ska man inte vårda den bättre än någonting annat då? Som att den vore en väldigt sällsynt juvel som man bara hittar en gång i livet? Om jag vet att min partner gillar något speciellt hos mig (som t.ex. att jag lagar väldigt god mat) ^^ så kan väl jag ställa upp och göra det för honom då? Så gör han någonting annat för mig istället.
Istället för att ha attityden "men det är ju alltid jag som lagar mat, kan inte du göra det någonggång?".. Hur skulle stämningen mellan oss bli då? Någonting som man hade velat ha? En trevlig och mysig stämning som alla har rätt att komma hem till? Knappast troligt.
Så varför inte vårda varandra? Man har ändå ett förhållande, och om ens partner är så himla pest och pina hela tiden. Gör det rätta för bägge två, avsluta den och gå vidare åt varsit håll.
Innan man har förstört varandra helt.
Varma, goa och kramiga hälsningar från en Sanna som anser att vi iallafall borde FÖRSÖKA hålla sams med människorna vi påstår oss älskaQui tacet, concentit
Den som tiger, samtycker
Den som tiger, samtycker
27/7
Long time no see. Satt och skrev ett inlägg nere i Åhus men precis när jag tryckte på knappen "publicera" så la internet av. Och allt jag skrivit försvann.
Fann då tyvärr ingen lust att sätta mig och skriva om allting.
Jag har varit i Åhus som sagt, på handbollscup med D.s systerdotter Elin, underbar människa, känner henne mycket väl ^^
Var där nere med underbara familjen Kihl då som sagt, sovit med ett monster och bränt sönder ryggen. 4 underbara dagar, och om jag får chansen så åker jag lätt med nästa år också. Då kanske.. I en egen stuga ^^ hahah!
Har även kommit in på Sjuksköterskelinjen och vill nu meddela att jag och David ska flytta ihop igen.
En ny start, ett nytt liv. Jag måste ha detta. Jag klarar inte av att leva i det gamla, det besvikna.
Om det har setts som att jag har gjort ett val och valt bort något annat så ber jag om.. Nej föressten, varför ska jag be om ursäkt? Varför ska jag ursäkta mig för att försöka vara lycklig? Kan inte folk le med mig och säga grattis?
Oj nej, så är det inte! Varför vara lycklig när man kan vara olycklig? Varför VÄLJA lycka när man kan leva i martyritet och självhatande?
Varför ska man vara glad och leende, men ändå hela tiden säga "jag är ledsen på insidan".
Varför väljer man att vara olycklig?
Jag har valt bort det nu, livet är alldeles för kort för att vara bitter och tycka synd om sigsjälv. Om saker och ting händer, och folk inte väljer att höra min version av det som hänt. Så är det deras problem, jag tycker bara att det är tråkigt när folk skaffar sig en uppfattning om saker jag gjort, utan att höra med mig först.
Det finns alltid två sidor av en historia.
Alltid.
Jag ska börja om. Ny stad, ny lägenhet, nytt folk. Allting som jag behöver just nu. Och tyvärr, ju mer jag tänker på det som hänt, ju mindre tråkigt tycker jag det är. Just nu tycker jag nog bara att det är fruktansvärt tragiskt att det blivit såhär. För att jag trodde väl att det betydde mer. Men det som inte dödar härdar! Jag kan inte gå runt och fundera på det. Jag kommer tillbaka, jag mår bra. Jag har folk som stöttar mig, och det betyder allt.
Och min familj, mamma, christer, frida, elenore, lisa, pappa och ylva. Som stöttat mig igenom allt detta, som hjälper mig att se saker och ting från ett annat håll. Ni ligger mig varmt om hjärtat.
Likaså som familjen K, min andra familj, som alltid får mig att skratta och som alltid tyckt om mig för den knasiga, skrattiga, bossiga, besserwissriga tjej som jag är :)
Allt det som gör mig till mig.
Tack
Facito aliquid operis, ut te semper diabolus inveniat occupatum
Gör alltid något, så att djävulen alltid finner dig sysselsatt
Fann då tyvärr ingen lust att sätta mig och skriva om allting.
Jag har varit i Åhus som sagt, på handbollscup med D.s systerdotter Elin, underbar människa, känner henne mycket väl ^^
Var där nere med underbara familjen Kihl då som sagt, sovit med ett monster och bränt sönder ryggen. 4 underbara dagar, och om jag får chansen så åker jag lätt med nästa år också. Då kanske.. I en egen stuga ^^ hahah!
Har även kommit in på Sjuksköterskelinjen och vill nu meddela att jag och David ska flytta ihop igen.
En ny start, ett nytt liv. Jag måste ha detta. Jag klarar inte av att leva i det gamla, det besvikna.
Om det har setts som att jag har gjort ett val och valt bort något annat så ber jag om.. Nej föressten, varför ska jag be om ursäkt? Varför ska jag ursäkta mig för att försöka vara lycklig? Kan inte folk le med mig och säga grattis?
Oj nej, så är det inte! Varför vara lycklig när man kan vara olycklig? Varför VÄLJA lycka när man kan leva i martyritet och självhatande?
Varför ska man vara glad och leende, men ändå hela tiden säga "jag är ledsen på insidan".
Varför väljer man att vara olycklig?
Jag har valt bort det nu, livet är alldeles för kort för att vara bitter och tycka synd om sigsjälv. Om saker och ting händer, och folk inte väljer att höra min version av det som hänt. Så är det deras problem, jag tycker bara att det är tråkigt när folk skaffar sig en uppfattning om saker jag gjort, utan att höra med mig först.
Det finns alltid två sidor av en historia.
Alltid.
Jag ska börja om. Ny stad, ny lägenhet, nytt folk. Allting som jag behöver just nu. Och tyvärr, ju mer jag tänker på det som hänt, ju mindre tråkigt tycker jag det är. Just nu tycker jag nog bara att det är fruktansvärt tragiskt att det blivit såhär. För att jag trodde väl att det betydde mer. Men det som inte dödar härdar! Jag kan inte gå runt och fundera på det. Jag kommer tillbaka, jag mår bra. Jag har folk som stöttar mig, och det betyder allt.
Och min familj, mamma, christer, frida, elenore, lisa, pappa och ylva. Som stöttat mig igenom allt detta, som hjälper mig att se saker och ting från ett annat håll. Ni ligger mig varmt om hjärtat.
Likaså som familjen K, min andra familj, som alltid får mig att skratta och som alltid tyckt om mig för den knasiga, skrattiga, bossiga, besserwissriga tjej som jag är :)
Allt det som gör mig till mig.
Tack
Facito aliquid operis, ut te semper diabolus inveniat occupatum
Gör alltid något, så att djävulen alltid finner dig sysselsatt
