10/10
Aaah! Äntligen har man börjat komma iordning här, lägenheten är nästan klar (vad jag menar med nästan är totalt en definitionsfråga) och jag trivs så himla bra. Förutom just nu att grannarna två våningar ovanför oss hade fest igår vilket har resulterat i lite fina fimpar och spyor på våran balkong.
Kom ihåg:
Det är det viktigaste
Jag måste säga att jag är stolt över migsjälv att jag kunde gå upp, plinga på dörren och snällt bara be dom att helt enkelt bara komma ner och torka upp det.. Dom har inte varit här än, så man kan bara hoppas på att dom kommer under kvällens gång.
Jag har tänkt lite, hur är det egentligen med dethär att bo i hyresrätt? Jag förstår att man inte kan störa grannar varje helg med storkalas och ha massa folk hela tiden så man låter och stör. Men detta är ju även mitt hem, jag måste få kunna ha fest nångång, annars.. Ja, då finns det ju alltid någonting man kan störa sig på? Eller hur? Vi hörde dom igår, hela kvällen, och en del på natten. Men samtidigt, det var lördagskväll, vad spelar det för roll? Så länge dom inte gör sönder någonting eller förstör på annat sätt. Visst att vi fick lite oönskat maginnehåll på våran balkong, men det är inte värre än att dom får komma och torka bort det helt enkelt.
Är det inte lätt att sätta sig ner och tycka att livet är allmänt tråkigt? Men tänk så bra vi har det egentligen, vi har mat på bordet, vi har tak över huvudet, jag har fått chansen att utbilda mig och skaffa ett jobb. Och jag är ingen ängel, långt ifrån, jag kan också tycka att livet är pest och pina.. Sätta mig ner och leka martyr, tycka att livet är allmänt emot mig och ingenting går som jag vill. Men frågan är:
Anstränger jag mig tillräckligt?
Anstränger jag mig tillräckligt för att få mitt liv att gå åt det hållet jag vill att det ska gå? Eller sätter jag mig ner och väntar på att någon ska fixa det åt mig? Förväntar jag mig att samhället ska rädda mig ifall jag inte orkar mer?
Behöver inte vara samhället heller iofs, kan vara familj, sambo eller någon i ens närhet. Är det inte lätt att vara staketkusk? Är det inte lätt att tala om för alla andra vad som är bra eller inte? Men hur bra är vi på att granska oss själva?
Hur lätt är det inte att säga till när man själv anser att man inte blir rätt bemött? Men den riktiga frågan vi måste ställa oss är:
Hur bemöter jag andra?
Tänk ändå, vi har fått chansen i ett sverige där vi kan uppfylla våra drömmar. Exakt allting handlar inte om hur mycket pengar vi har.. Det handlar om hur mycket vi anstränger oss! Hur mycket vilja som besitter oss. Hur vi bemöter andra, hur vi bemöter samhället och hur mycket vi accepterar vad som är okej för oss och inte.
Ingen tvingar oss att leva det livet vi väljer att leva.
Jag anser mig vara välsignad. Jag har en lägenhet, jag läser på högskolan, jag har underbara vänner, en underbar familj, en underbar sambo. Jag har möjlighet att resa, jag har möjlighet att utvecklas.
Jag har alltså en möjlighet att vända livet åt det hållet jag vill.
Jag väljer själv.
Gör det du också, välj ditt eget liv. Välj personen du ska vara. Låt ingen annan leva ditt liv, det är helt och hållet ditt.
Kom ihåg:
Det enda hindren som finns i världen, dom finns där för att du själv sätter upp dom. Det innebär också att du, och endast du själv kan överkomma hindren som finns i din värld. Ta stöd av din familj och dina vänner. Men i slutändan är det du som bestämmer om dom ska finnas där.
Du har möjligheten att ändra, förbättra. Se till att hitta vad livskvalitet betyder för dig.
Du har möjligheten att ändra, förbättra. Se till att hitta vad livskvalitet betyder för dig.
Det är det viktigaste
Posse est velle
Att vilja är att kunna
Kommentarer
Postat av: beckaa
vackra kvinna! <3
Trackback
