17/3
Hej Marcus..
Jag vet inte om jag borde skriva detta egentligen, eftersom att vi aldrig träffades.. Men ändå så känns det som att vi har det, genom CC..Jag vet att du är borta från oss, jag vet att du har varit det i 2 år idag. Och två år är inte en lång tid, du var lika gammal som mig. Och du rycktes bort alldeles för snabbt.
Jag hittade din gamla flickväns blogg idag, och fällde en tår. Vad fint att hon har startat en blogg för att skriva om alla minnen med dig, att dela med sig till omvärlden.
Och utifrån vad hon skriver så märker man hur mycket hon älskade och fortfarande älskar dig.
Anledningen till att jag skriver till dig här är för CC:s skull.. Jag vill bara att du ska veta att jag försöker ta hand om honom på bästa sätt jag kan.
Både jag och Frida.
Jag måste verkligen se till att laga din lampa nu så vi kan tända den för dig varje kväll igen, känns konstigt när vi inte gör det..
Mamma och CC var vid din grav idag, men det gick inte att komma fram så mamma hade gjort 4 snöbollar åt dig. Och jag skriver min hälsning här istället. Och lägger upp en bild på mamma och Christer också, för jag tycker dom är så fina, tack för att du förde ihop dom! Det vet jag att du gjorde.
Många kanske anser att jag hycklar när jag skriver här utan att träffat dig, men det handlar inte om det. Det handlar om att visa empati för andra. Att känna med andra! Och Christer är min familj nu, och självklart gör det ont i oss alla.
Men vi gör vad vi kan för att du ska vara bland oss, även om du inte är det fysiskt, så kan du vara det mentalt. Och det är du.
Jag har också träffat din farmor och farfar nu, vilka underbara människor! Du har verkligen en underbar familj! Och jag slår vad om att du var minst lika underbar som dom!
Så.. Sov gott Marcus, så ska jag åtminstonde göra mitt allra bästa för att hålla ställningarna här nere.
Ta hand om dig, så ses vi på andra sidan
/Sanna
Semper idem
Alltid densamme
Alltid densamme
12/3
Måste bara börja med att skriva AJFAAAN! Skulle äta en bit lasagne, och jag har en tendens att alltid tro att jag är smidigare än vad jag egentligen är.
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på Tjörn, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Tjörns hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller, så åk härifrån istället, så blir allt bra :)
G: Du har ju fan inget vett, djävulsunge!!
Sen hoppade han in i bilen..Han sa lite mer saker, men jag kommer inte ihåg allt.. Liksom, vafan rent ut sagt?! Himla idiot.. Typiskt gubbar på Tjörn, de är ute efter att gnälla. Tror faktiskt att dom finner en slags glädje i det. Men varför är det vi hästfolk som drabbas? Vi skrämmer inte någon, vi visar hänsyn och om hästen skiter så självklart får man hoppa av och putta ner det i diket. Vad är då problemet?
Vad gubben dock inte tänkte på är att han körde en företagsbil, så mamma ringde honom och var måttligt förbannad.
Hoppas han tänker sig för nästa gång, visst, vi kan rida på vägen om han vill det, men det är ju en säkerhets och tidsfråga då innan det händer någonting.. Himla gubbe..
Nog talat om det, ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
Over and out
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på Tjörn, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Tjörns hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller, så åk härifrån istället, så blir allt bra :)
G: Du har ju fan inget vett, djävulsunge!!
Sen hoppade han in i bilen..Han sa lite mer saker, men jag kommer inte ihåg allt.. Liksom, vafan rent ut sagt?! Himla idiot.. Typiskt gubbar på Tjörn, de är ute efter att gnälla. Tror faktiskt att dom finner en slags glädje i det. Men varför är det vi hästfolk som drabbas? Vi skrämmer inte någon, vi visar hänsyn och om hästen skiter så självklart får man hoppa av och putta ner det i diket. Vad är då problemet?
Vad gubben dock inte tänkte på är att han körde en företagsbil, så mamma ringde honom och var måttligt förbannad.
Hoppas han tänker sig för nästa gång, visst, vi kan rida på vägen om han vill det, men det är ju en säkerhets och tidsfråga då innan det händer någonting.. Himla gubbe..
Nog talat om det, ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
Over and out
Misce stultitiam consiliis brevem: dulce est desipere in loco
Blanda kortvarig dårskap med klokhet: det är angenämt att vara tokig vid rätt tillfälle
Blanda kortvarig dårskap med klokhet: det är angenämt att vara tokig vid rätt tillfälle
12/3
Måste bara börja med att skriva AJFAAAN! Skulle äta en bit lasagne, och jag har en tendens att alltid tro att jag är smidigare än vad jag egentligen är.
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på T, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Ts hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller,
Så ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på T, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Ts hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller,
Så ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
7/3
Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence, and leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage for what resembles rage again…So if you love me, let me go. And run away before I know.
My heart is just too dark to care. I can't destroy what isn't there.
Deliver me into my Fate - If I'm alone I cannot hate
I don't deserve to have you…
My smile was taken long ago
If I can change I hope I never know
I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn't face a life without your light
But all of that was ripped apart… when you refused to fight
So save your breath, I will not hear. I think I made it very clear.
You couldn't hate enough to love. Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend. Then I could hurt you in the end.
I never claimed to be a Saint…
My own was banished long ago
It took the Death of Hope to let you go
So Break Yourself Against My Stones
And Spit Your Pity In My Soul
You Never Needed Any Help
You Sold Me Out To Save Yourself
And I Won't Listen To Your Shame
You Ran Away - You're All The Same
Angels Lie To Keep Control…
My Love Was Punished Long Ago
If You Still Care, Don't Ever Let Me Know
If you still care, don't ever let me know…
Commodum ex iniuria sua nemo habere debet
Ingen har rätt att dra fördel av den skada han själv har gjort
Ingen har rätt att dra fördel av den skada han själv har gjort
2/3
Så sitter jag här igen nere på T och det har varit en hektisk dag som alltid här nere!
För det första, teven har pajjat, eller ja, inte teven i sig utan vi får inte in några kanaler längre! Himla snön! Så just nu sitter jag och lyssnar på mamma och Frida som gapar åt Christer att han ska vrida parabolhuvudena åt olika håll hela tiden.
Varför är människan så desperat efter teve?
Vi har även varit iväg till ridhuset idag med Explosiv och Treneke. Får ta och köpa ett månadskort där nu så vi kan rida hur mycket som helst nu när det är såpass med snö i paddocken. Siv gick faktiskt väldigt bra, tillslut! Man måste bråka med henne lite i högervarvet innan hon lossnar, men hon gör det direkt inte med ett leende på läpparna.
Blir även väldigt tungt för mig då jag är vänsterhänt och lite svagare i höger jag också.
Nog om mig, till dagens "diskussion" med migsjälv, ingen som direkt kommenterar så det blir aldrig en diskussion direkt :/
Iallafall, tipsade mamma om en intressant artikel i söndagsbilagan.
Jag läste den till frukost i måndags och artikeln handlade om en kvinna som hade gått in i ett förhållande med en kille som var hemskt rar och gullig till en början.
Sedan började hon känna mer och mer att det inte kändes bra för henne, och hon ville då göra slut.. Vad händer? Jo, mannen blev som tokig och började gapa och skrika på henne.
Hon började känna sig olustig i hans närhet och började dra sig undan mer och mer, och en natt när hon gick och la sig hade hon en känsla av att någonting var fel men hon slog bort det och somnade.
Vaknade mitt i natten av att han stod vid hennes sängkant och hällde bensin på henne, för att i nästa sekund tända eld på henne och skrika "Om inte jag får ha dig, får ingen annan det heller!"
Hon fick brännskador på 90% av kroppen och är idag märkt för livet.
Han fick 8 år
8 år!! Alltså, jag fattar ingenting! Är det "straffet" man får när man tänder eld på en annan människa och har för avsikt att döda? 8 år?
Varför inte bara ge honom ett ryck i örat och en godispåse, en klapp på kinden och be honom att inte göra det igen?
Han kom ut 2004, vilket innebär att han kan vandra på samma gata som du och jag!
Vad är det för fel på sveriges tänk? Är det bara jag som anser att livstidsfängelse borde vara en livstid? Eller så kan vi göra som USA, ge vissa brottslingar 3000 år, och om de sköter sig kan de komma ut efter halva tiden. Det är straff! Istället för sveriges himla gullefjunfasoner.
Vad trött jag blir.
Nä, hårdare straff, åtminstonde längre! Det röstar jag för.
Är det inte meningen att man ska känna sig säker när man går på gatorna? Låt skurkarna bli straffade, och de oskyldiga ska visas rättvisa.
Och då menar jag inte att alla ska ha lika, som Sveriges regering verkar tro, där kvinnan som blivit våldtagen får ge våldtäksmannen 400 000 i böter för att hon bet honom i fingret så han fick blodförgiftning när hon försökte försvara sig när han slog och våldtog henne. Det är INTE rättvisa.
Nu har jag kräkts färdigt, hoppas ni får en trevlig kväll och önska mig lycka till på arbetsintervjun imorgon!!
Over and out.
Siv är fantastisk! Och det är underbart roligt att rida igen! :)
För det första, teven har pajjat, eller ja, inte teven i sig utan vi får inte in några kanaler längre! Himla snön! Så just nu sitter jag och lyssnar på mamma och Frida som gapar åt Christer att han ska vrida parabolhuvudena åt olika håll hela tiden.
Varför är människan så desperat efter teve?
Vi har även varit iväg till ridhuset idag med Explosiv och Treneke. Får ta och köpa ett månadskort där nu så vi kan rida hur mycket som helst nu när det är såpass med snö i paddocken. Siv gick faktiskt väldigt bra, tillslut! Man måste bråka med henne lite i högervarvet innan hon lossnar, men hon gör det direkt inte med ett leende på läpparna.
Blir även väldigt tungt för mig då jag är vänsterhänt och lite svagare i höger jag också.
Nog om mig, till dagens "diskussion" med migsjälv, ingen som direkt kommenterar så det blir aldrig en diskussion direkt :/
Iallafall, tipsade mamma om en intressant artikel i söndagsbilagan.
Jag läste den till frukost i måndags och artikeln handlade om en kvinna som hade gått in i ett förhållande med en kille som var hemskt rar och gullig till en början.
Sedan började hon känna mer och mer att det inte kändes bra för henne, och hon ville då göra slut.. Vad händer? Jo, mannen blev som tokig och började gapa och skrika på henne.
Hon började känna sig olustig i hans närhet och började dra sig undan mer och mer, och en natt när hon gick och la sig hade hon en känsla av att någonting var fel men hon slog bort det och somnade.
Vaknade mitt i natten av att han stod vid hennes sängkant och hällde bensin på henne, för att i nästa sekund tända eld på henne och skrika "Om inte jag får ha dig, får ingen annan det heller!"
Hon fick brännskador på 90% av kroppen och är idag märkt för livet.
Han fick 8 år
8 år!! Alltså, jag fattar ingenting! Är det "straffet" man får när man tänder eld på en annan människa och har för avsikt att döda? 8 år?
Varför inte bara ge honom ett ryck i örat och en godispåse, en klapp på kinden och be honom att inte göra det igen?
Han kom ut 2004, vilket innebär att han kan vandra på samma gata som du och jag!
Vad är det för fel på sveriges tänk? Är det bara jag som anser att livstidsfängelse borde vara en livstid? Eller så kan vi göra som USA, ge vissa brottslingar 3000 år, och om de sköter sig kan de komma ut efter halva tiden. Det är straff! Istället för sveriges himla gullefjunfasoner.
Vad trött jag blir.
Nä, hårdare straff, åtminstonde längre! Det röstar jag för.
Är det inte meningen att man ska känna sig säker när man går på gatorna? Låt skurkarna bli straffade, och de oskyldiga ska visas rättvisa.
Och då menar jag inte att alla ska ha lika, som Sveriges regering verkar tro, där kvinnan som blivit våldtagen får ge våldtäksmannen 400 000 i böter för att hon bet honom i fingret så han fick blodförgiftning när hon försökte försvara sig när han slog och våldtog henne. Det är INTE rättvisa.
Nu har jag kräkts färdigt, hoppas ni får en trevlig kväll och önska mig lycka till på arbetsintervjun imorgon!!
Over and out.
Siv är fantastisk! Och det är underbart roligt att rida igen! :)
Amicus certus in re incerta cernitur
I kritiskt läge prövas vännens trofasthet
I kritiskt läge prövas vännens trofasthet
22/2
Svårt att skriva ut allt man tänker? Mitt liv är just nu som ett par Walkman hörlurar till telefonen. Ni vet, även om man snyggt och prydligt viker ihop dom så likaväl 3 minuter senare är det bara trassel?
Christer ska börja skotta uppfarten till SOPRUMMET med en stor fet plogbil!! Notera, soprummet!!
Jag vet inte ens alls vad jag skriva? Imorse vaknade jag till runt 5 och var sådär extremt törstig, ni vet? "Nej, tänkte jag, Sanna, nej! Du vet att du kommer vakna till, inse att det är för varmt och att du ligger obekvämt" Allt det som går igenom skallen när man ska ur sängen men innerst inne inte vill?
Iallafall, till poängen, min kropp vann, jag gick ur sängen, drack lite vatten. Kom tillbaka in i sovrummet, och som en örfil, det är SKITVARMT i rummet!!!
Panik? Jag frågar David lite försiktigt om jag kan öppna fönstret (då han vaknat till när jag kommit in i rummet igen)
Kollar klockan : 05:15
Det är okej, jag har ställt klockan på kvart i 9, ändå 3½ timma till, inga problem! Kryper ner under täcket igen, och kryper upp hos min man, kylan och den friska luften börjar sprida sig i rummet! SKÖNT!! Börjar komma in i den härliga dvalan precis innan man somnar, gott.. Vad hör jag? VAD är det för ljud som når mina öron?
Det är ljudet som hade väckt mig från de döda..
Christer ska börja skotta uppfarten till SOPRUMMET med en stor fet plogbil!! Notera, soprummet!!
Kollar på klockan, 05:30
En måndagmorgon, rummet hade precis blivit behagligt att ligga i.. Vill inte resa mig, men är ju så illa tvungen, gick inte att sova i det oljudet precis utanför dörren. Ååååh! Upp, stänga fönstret, krypa tillbaks. 5 minuter senare är ljudet borta.
En måndagsmorgon, jag trodde jag skulle dö. Tur att man inte skulle upp och jobba tidigt eller någonting. Men man blev tillräckligt vaken för att det skulle bli svårt att somna om, det är trevligt med snö!
Orkar inte skriva om något seriöst idag, även om jag borde skriva av mig. Enligt mitt horoskåp skulle min vecka gå åt helvete typ, I guess only time will tell.
Thank you, and goodnight.
"Trahit sua quemque voluptas"
Var och en följer sitt eget intresse
14/2
Who said that I wasn't right?
I've lived for years without a life
don't have a soul on my side
still ridiculed despite how hard that I have tried
don't take me under your wing
I don't need a hand, don't need anything
I've got a roof over my head as if I'd rather be alone with me instead drop me a line and tell me how the hell you are and I'll tip my hat to those who can't believe it's me though I never never never ever wanted this to be I can hear the sounds of the city sunrise and set are the same to me a hesitating pulse is good company and my reflection offers no apology but who said that I wasn't right? and I've lived for years without a life don't have a soul on my side still ridiculed despite how hard that I have tried
13/2
Don't worry.
I surrender.
I'm sorry, for everything.
But this has got to stop for me, and you are in my way
Det finns ingen tyngre börda än den av livets tomhet
10/2
Dagens middag:
Baconlindad kyckling i honungs och senapsmarinad med ris och sallad
Sen ska Björn Eriksson få en speciell hälsning också, vi gick ju ändå i samma klass i tre år! :) Puss på dig :D
Amor vincit omnia - kärleken övervinner allt
9/2
Jag och David låg och pratade häromnatten om hur livets "tillställningar" gör att man skälv förändras som person. Särskilt de relationerna man har till olika folk.
Vad är det man brukar säga, hellre några få nära, än många bekanta?
Vissa säger tiden, kanske? Men jag tror inte på att tiden läker sår, utan bara gör att de gör mindre ont. Som en sårskorpa kanske, det är läkt, men det är väldigt lätt att bara ett litet skrap på ytan så är man tillbaka på ruta ett igen.
Alla har vi nog blivit svikna och förådda av de vi trott var våra närmaste, våra vänner, kanske tillochmed våran familj. Alla har vi haft den känslan där det känns som att man är ensam på hela jorden. Ingen förstår, ingen försöker förstå och man står där, utan början, och utan slut.
Man vandrar som i en cirkel och man vet inte hur man ska ta sig ut.
Jag har själv haft några sådana relationer, med gamla pojkvänner, med gamla vänner och tillochmed av folk jag trott varit min familj.
Jag vill gärna tro att jag är en varm och öppen person, men kanske inte så är fallet tänker man sig? Om jag nu är så varm, öppen och godhjärtad som jag tror, hur kommer det sig då att folk lämnar? Kanske är dom inte menade för att vara i mitt liv?
Vad är det man brukar säga, hellre några få nära, än många bekanta?
Jag tror det stämmer bra, men jag vet hur ont det gör när någon man älskar lämnar eller sviker. Det känns som att hela bröstet slits itu, kroppens alla funktioner lägger av och man är knappt vid medvetande om det är dag eller natt.
Man undrar, varför? Vad gjorde jag för fel? Vad kan jag ändra på?
Känslan av uppgivenhet lägger sig inte, man förlorar den stabila grund man trodde att man stod på, allt man trodde på finns plötsligt inte längre. Vad gör man?
Jag vet inte, jag har ingen aning, tro mig när jag säger att jag önskar att jag visste.
Ett botemedel för sorg.
Vissa säger tiden, kanske? Men jag tror inte på att tiden läker sår, utan bara gör att de gör mindre ont. Som en sårskorpa kanske, det är läkt, men det är väldigt lätt att bara ett litet skrap på ytan så är man tillbaka på ruta ett igen.
Det jag vet att jag tror på är iallafall att man påverkas, formas av sådanahär händelser. Allting som har hänt från den dagen jag föddes till idag har format mig till den människan jag är idag, starkare? Svagare? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är jag, och ja, hade jag kunnat vrida tillbaka tiden finns det saker jag hade gjort ogjorda, men vem vet hur framtiden hade sett ut sedan när jag kommit tillbaka till nutid? Kanske hade jag inte varit den jag är idag, mitt liv hade kanske inte sett ut som det gör nu, mina känslor hade kanske inte varit såhär?
Jag försöker så hårt att hela tiden hålla huvudet uppe, kämpa, se det positiva, tänka långsiktigt. Jag kämpar varje dag med att hålla mitt huvud ovanför ytan och överleva vardagen som jag vet att så många andra kämpar med i dagens läge också.
Det är inte lätt att vara förvirrad, det säger väl sigsjälvt, men jag vet att iallafall jag har haft lätt att se livet på lite för många rosa moln.
Livet funkar inte så, det är blod, svett och tårar och allt flyter inte jämt som man hade hoppats på.
Kanske är det bara det jag får inse nu, jag vet inte?
Kanske är det bara det jag får inse nu, jag vet inte?
Men min kropp börjar balla ur nu, efter allt som hänt med Patrik och allt som snurrar i skallen nu.. Det blir bara för mycket.
Och jag VET, jag vet att man ska tänka positivt, låta tiden ha sin gång, bara lägga i neutralen och följa med, som en väldigt väldigt kär vän till mig brukar säga.
Men vad gör man när man inte orkar? Vart börjar man? Hur börjar man?
1. Skaffa rutiner. Check.
Det har jag ändå gjort, även om jag inte har något jobb så försöker jag ha mina egna rutiner här hemma, kanske en morgonpromenad, kanske lite annan träning. Sedan frukost, se på biggest loser, spela lite piano, laga lunch, planera middag osv. osv. Det är inte direkt att jag bara hänger framför teven!
2. Tänka positivt. Halvt check.
Jag försöker verkligen, I do.. Det finns bra dagar, och det finns sämre dagar..
Sedan kommer jag inte på mer faktiskt, totalt blankt.
Himla skit..
Nu ska jag ställa mig och laga hamburgare, rycka upp mig efter jag skrivit av mig världens. Biggest Loser på teve nu och jag gillar det, ska försöka sätta mig och njuta av det också.
Dagens middag blir hemmalagade hamburgare med egen dressing, ketchup och annat smått och gott man tycker om att ha på sin burgare.
Thank you, and goodnight.
Vi lever av det vi får,
men vi skapar liv av det vi ger.
31/1
Här sitter jag och det är 10 minuter kvar av den 31 januari 2010. Hur patetisk är inte jag då? Vet inte vad som händer med mig, men jag KAN inte sova.
Jag kan vara hur trött och seg som helst en hel dag, ligga i soffan och glo på en bra film hela kvällen. Så for jag lägger mig i sängen så PLING, klarvaken.. Why?
Tröttsamt, har gått flera dagar nu som jag inte sover, och ligger vaken till tidigast tre och bara.. Finns? Ärligt talat så bryr jag mig inte om varför jag inte kan sova, utan vad jag ska göra åt det?
Någon som har något bra sömntips??
Någon som har något bra sömntips??
Annars rullar allting på, jag börjar komma igång med träningen, märker hur skönt det är att få rensa tankarna lite när man är ute på morgonen och jag märker hur mycket gladare jag blir resten av dagen sen.
Nått annat som är knepigt är när nu jag har börjat äta vrålmassa nyttigt, så.. så fort jag äter någonting med lite mer fett i mår jag skitilla!! Såsom godis eller chokladbollar eller vad som helst. Jag sväller! Magen blir alldeles hård och jag mår illa? Jäkla knepigt dedär! Kanske är ett tecken? På att jag alltid ska äta nyttigt! Vore ju väldigt bra :D
Nått annat som är knepigt är när nu jag har börjat äta vrålmassa nyttigt, så.. så fort jag äter någonting med lite mer fett i mår jag skitilla!! Såsom godis eller chokladbollar eller vad som helst. Jag sväller! Magen blir alldeles hård och jag mår illa? Jäkla knepigt dedär! Kanske är ett tecken? På att jag alltid ska äta nyttigt! Vore ju väldigt bra :D
Var på B revyn häromdagen också, mycket var internskämt och jag förstod därmed inte allt, fast det var vissa scener jag tyckte var riktigt roliga och som jag skrattade gott åt. Och jag tycker faktiskt ändå att dom lyckades ganska bra, men alla säger att det var bättre tidigare år, men vad vet jag ?:)
En mening fick mig att reagera iaf, jag kommer inte ihåg den ordagrant och det var egentligen lite av en puckoskalle som sa den men den löd såhär:
"Låter det inte orättvist att efter att man har levt en så kort tid, ska man vara död så länge?"
Sant lilla puckoskallen, det är orättvist, jävligt orättvist!
25/1
Solen skiner ute, jag har varit ute och sprungit/gått i 40 minuter. Bara upp kvart över 8, på med kläderna och ut och rör på dig. Hade varit grymt mycket roligare om någon ville följa med mig, men jag har ju min musik :) Det räcker för mig!
David kan ju alltid följa med iofs, fast ändå, det är rätt skönt att få rensat tankarna själv lite.. Att bara vara.. I sin egna lilla värld :)
Har varit ute nu två dagar i rad, låter inte speciellt mycket, men man måste ju faktiskt börja någonstans:) Så skönt att kommit upp på morgonen, dagen blir så mycket längre då!
Jag ska nog också göra en spotify playlist där mina låtar finns, alltså, de låtar som gör mig stark, som ger mig styrka att klara mig igenom dagen, igenom livet, helst med ett leende på läpparna.
Jag ska inte ljuga, det har varit mycket runtomkring mig på senaste tiden och det krävs inte mycket för att min bägare ska rinna över. Då försöker jag se åt det som gör mig lycklig och lugn, musik. Och nu när jag spelar piano hjälper mig något enormt, när jag verkligen måste lägga ner all min koncentration på en punkt. Det gör mig glad..
Vad gör er glada? Djur, eran familj, kärleken, solen som går upp på morgonen eller ner på kvällen, när ni ligger till sängs och läser en bra bok?
Det finns glädjeämnen i vardagen, det gäller bara att hitta dom, att VILJA hitta dom framför allt.
Alla har haft sådana dagar där man inte velat gå ur sängen, helst lägga sig under täcket och hoppas att ingen vill ha tag på en så man slipper röra sig. Men vad förbättrar det? Att känna självömkan hjälper ingen, inte en själv och inte någon annan. Jag vet av egen erfarenhet att det är jättesvårt, men det är så superviktigt att hitta det som ger en styrka. Som gör att man orkar, att man vill! Det tänker jag göra iallafall!
Nog om det, igår iaf spelade jag Nintendo Wii heeeela dagen! Ärligt talat, så fort jag får den ekonomin så är det det som står högst på önskelistan. Jag kommer spela ihjäl mig och min elräkning kommer ligga på typ 14 miljoner i månaden ^^ Så sjukt roligt och samtidigt rör man ju på sig. Tur att John har det så man kan låna det av honom :) Det enda som är ett stort nono är att det är så himla DYRT! Inte bara konsolen utan även spelen och allting! Fy GEDEN säger jag bara! :) Men jaja, shit happens, man får väl hoppas på att de håller för allt spelande :)
Nej nu ska nog vi dra oss vidare, ska ringa Radiotjänst och jag ska se till att få skickat iväg min tågbiljett så jag kan få tillbaka mina 200 spänn eftersom tåget var två timmar försenat :D Fan vad bra!
Ha en kanondag så hörs vi snart igen!
Over and out
Det är bara du själv som kan skapa mening i ditt liv.
Om du lägger besluten i andras händer, är likväl detta ditt eget beslut
15/1 - helvetesresan
Resan hem från T var intressant! Tåget skulle gå 10.02 från G central så vi fick åka ungefär kvart över 8 från T eftersom att hästarna skulle ut innan. Väl framme till centralen kollade jag vilken perrong tåget skulle gå på, sen mötte jag upp M för att säga hejdå.
Letar upp min plats på tåget, sätter mig bekvämt, jag menar, jag behöver ju inte flytta mig föränns om tre timmar då jag är i Ö. I med hörlurarna, "plopp", check! Då hör jag det, ljudet som skär som lågor i mina öron : Pliing plong "Välkomna mina damer och herrar på detta tåg som har avgångstid 10.02 och reser vidare mot Stockholm. Tyvärr måste vi byta bromsklossar på tåget har vi nu märkt och därför blir våran avgångstid lite försenad. Om vi ska vara riktigt optimistiska idag så är vi iväg om 20 minuter."
GREAT! Precis vad jag behövde.
Jaja, tänkte jag, jag har ju ändå 50 minuters väntetid i Ö där jag bara kommer sitta ute i kylan, så då kan jag lika väl passa på att sitta här inne i värmen eller hur! Leendet spred sig och jag var nöjd.
Inte direkt så att det kommer krångla mer!
Trodde jag.
I H stod vi still lite väl länge tyckte jag. Men jaja, vi väntar väl bara in 5 minuter eller nått. Då hörs det ingen, pliiing ploong.. Men vafan?
"Ja mina damer och herrar, anledningen till att vi står här är att vi väntar in ett kommande tåg vilket gör att vi blir ståendes här en liten stund. Tiden vi kommer vara här beräknas till 20 minuter. Alltså om 20 minuter lämnar vi H och ni som skulle åka tåget mot B med avgångstid 13.00 får alltså nu ta tåget klockan 13.42"
.. Jaha? Det betyder alltså att vi redan var ca 35 minuter sena, jag var pinknödig och törstig som aldrig förr och hade tänkt att ta det på pressbyrån i Ö, men verkade inte bli nått med det nu.. Tur att jag inte skulle med tåget 13.00 så jag skulle ju iaf hinna till andra tåget.
Det är ju huvudsaken tänkte jag eftersom att jag ändå blir hemma samma tid, bara jag hinner med tåg nummer två!
Av i Ö, in på pressbyrån med två stora väskor, köpa en dricka och en korv, käka korven, in på toa.. Kolla klockan? Shit, 5 minuter kvar, SPRINGA till perrongen. Tåget försenat och tårarna sved i ögonen. Helvete tänkte jag. Himla skit!!
Jaja, tåget kom iallafall och jag steg på! Eftersom att det inte är någon placering på dessa tåg så sätter man sig där det finns plats. Första klass HERE I COME!
Fick en skön och god plats vid fönstret och skulle inte få någon som sparkade mig i ryggen heller. Skönt! Då.. Gissa vad som hörs i högtalarna?!?!!? Pliing plooong.. " Ja mina damer och herrar, det verkar vara ett tekniskt fel på stationen framför oss vilket gör att inga tåg får passera, vi meddelar er så fort vi vet något mer"
Vad i helvete.. Jaja, vad kan man göra?
Killen framför mig frågade konduktören hur lång tid det skulle uppskattas att ta.. Svaret han fick var "Ja, det är det ingen som vet, kan ta allt emellan 5 minuter och en timma"
EN TIMMA!? Åååh tänkte jag, men allt annat har ju gått fel så jag kanske skonas med detta. Icke.
Efter en halvtimma ropas det ut i högtalarna att de bjuder på kaffe till alla passagerare för att de inte ska börja frysa och så. Springer bak i vagnen, får en kopp kaffe, och sedan tillbaka till sin underbara plats.
Det känns som att jag kollar på klockan varje minut och för varje minut som går blir jag bara mer och mer irriterad.
Tillslut frågar jagsjälv konduktören "När är det tänkt att det skall ordnas en ersättningsbuss?"
Tillslut frågar jagsjälv konduktören "När är det tänkt att det skall ordnas en ersättningsbuss?"
Svaret: "Det är inte bara sådär att ordna en buss måste du förstå, det är inte ens säkert att alla får plats"
Wtf? Jaaha..
En timma och 5 minuter har nu gått då "Pliing ploong" "Ja mina damer och herrar, nu har ersättningsbussar beställts och ni ska få åka till F där ett annat tåg står och väntar på oss.. Äntligen!
Det hade tillochmed kommit folk som skulle åka med 10 i fyra tåget som hann med oss. Vårat skulle gått 20 i två.
Bort till bussarna, kaos. Ingen vet vilka som ska vart och busschaufförerna vet knappt vart någonstans de ska åka?! Är ju såklart fler tåg som ska ha bussar, var ju inte bara vi som stod still. ååh.. Irritationen gnager hårt nu.
På bussen, åker till F(vilket förövrigt tar 40 minuter), av med allt bagage, hitta rätt tåg, på med allt, slänga upp de tunga väskorna på hyllan, första klass igen, fan vad bra! Sätta sig tillrätta.
Tanten bakom mig skämtar och säger att hon inte vill ta av sig jackan för vem vet när den ska av igen. Jag nästan skrattade åt henne då, men tänkte, hmm.. Jag gör inget mer innan vi åkt. Tur var väl det, nästa sekund kommer lokföraren in "Ni är på fel tåååg, fel tåååg, vi ska byta till tåget brevid"
Ååh, ner med väskorna, av tåget, på nästa och upp med väskorna.
Jag var grinfärdig nu.
Dock var jag på rätt tåg nu och vi åkte vidare. I K, stopp. Vänta in kommande tåg.
Vid dethär laget var jag så irriterad att jag nästan gick fram och körde tågjäveln själv! Kom fram tillslut och då var klockan 18.06...
Vid dethär laget var jag så irriterad att jag nästan gick fram och körde tågjäveln själv! Kom fram tillslut och då var klockan 18.06...
Jag skulle varit framme 15.53.
Jag säger ingenting om att olyckor kan hända, som det på stationen framför oss i Ö, jag tror verkligen bara att det hade kunnat gå fortare än en och en halv timma innan vi fick en ersättningsbus.. Snark, så grattis SJ, ni har än en gång lyckats vara värdelösa och ha dålig kundservice, räkna med ett samtal från mig imorgon!!
Jag och pappa Christer! :)
"Om du har charm, så behöver du inte ha något annat.
Saknar du charm, spelar det ingen roll vad du har i övrigt."
Saknar du charm, spelar det ingen roll vad du har i övrigt."
11/1
Nytt år, nya tider..
Sitter nere på T hemma hos mamma och Christer och skriver just nu. Känner att förkylningen börjar dra sig över mig, attans. Hade inte tänkt att sitta på tåget och snörvla som en himla bakteriebomb. Men vad kan man göra ? Bara att gilla läget antar jag..
Har haft en omtumlande och jobbig vecka, mycket tankar flödar i huvudet, både positiva och negativa. Hur kunde jag bli stor så fort? Vad hände? Det känns lite som att livet svängde lite utan mig. Önskar ni inte ibland att man kunde vrida tillbaka klockan 10 år, bara för att få känna på en sista gång hur det känns att vara liten, att inte direkt ha något ansvar. Bara vara, för en dag.
Idag var jag iaf hos pappa med Frida på "söndagsmiddag" som han så fint benämnde det :) Jag tycker iallafall att det var trevligt. Och jag var vänlig nog att bjuda på mitt trevliga sällskap och för att jag kände mig så snäll idag lät jag de andra vinna över mig i Yatzy senare också! Kunde inte med att utklassa dom eftersom att de så snällt hade bjudit mig på middag och allt! :)
Pappa körde hem oss så vi var hemma igen vid halv 7, direkt ner på bio för att möta Hansson, där vi gick på New Moon! Jag vet, jag vet.. Jag har sett den en gång förut, men vadådå? Den är ju skitbra!:)
Mycket som händer nu på samma gång, jag fattar inte hur jag alltid lyckas. Trött man blir? Så tråkigt när man tänker heeela tiden, fast egentligen vet man inte ens vad man tänker? Har någon mer än jag någonsin haft det så? Snork..
Vet också att jag inte bloggat på länge, vart mycket. Var ju först här nere på juldagen osv. Åkte hem med lillasyster till b igen och så var hon hos mig en vecka och nu har jag varit här en vecka.. Så nu är det nytt år med nya tag.. Hur var eran nyår?
Jag måste vara ärlig, min kunde varit mycket mycket bättre än vad den var.. Tog slut väldigt abrupt och vi var hemma halv ett.. Mindre roligt men vad ska man göra? Bara att ta nya tag.. Får väl se vad framtiden har att utvisa för mig.
Hur min väg är upplagd.
Satt och tänkte lite förut efter att Frida åkt hem (hon följde med hem efter bion), på hur elak människan egentligen kan vara. Vi satt och tittade på någon konstig skräckfilm om folk som torterade andra. The strangers heter den..
Och efter det blev man lite fundersam på varför, alltså, detta är nånting som händer ofta, antagligen oftare än vad vi tror.
Att människor är elaka. Varför?
Jag försöker hela tiden göra så att allt ska bli så bra för alla som möjligt. Dock vet jag att jag kan vara ärlig ibland, lite för ärlig. Men jag ser ingen anledning till varför man ska ljuga. Och särskilt om någon frågar, då får man väl vara beredd på ett svar? Jag vet inte, iallafall... Människan i sig är nog ofta väldigt egoistisk, att man sätter sigsjälv i första hand. Och det är klart, man ska ta hand om sigsjälv, det är viktigt. Men ibland får man se sig omkring, finns det någon annan som behöver dethär mer än jag?
Nu säger jag inte att man ska sätta alla andra i första hand. Men tänk tillexempel på ett leende. Hur mycket gladare blir man inte om någon främling ler åt en istället för att bara ge en kall blick?
Personen i sig menar nog inget elakt, men så enkelt är det, man ler inte åt främlingar. Vad ska den personen tro om en då? Herregud..
Jag tycker iallafall att det är hemskt tråkigt, och jag tycker att vi ska börja vara mer snälla mot varandra, älska varandra och ta tillvara på varandra. Det är nog lättare än vad man tror att sluta upp ensam för att man varit egoistisk. Ta vara på människorna omkring dig och ta inte dina vänner förgivet. En dag kanske dom inte finns där längre.
Uppskatta mera!!
Detta är någonting jag bara har lust att säga, det är taget ur Magnus och Brasses krogshow "Varning för barn", då jag anser att det är ungefär världens bästa utskällning som de så fint beskriver det som. Detta får bli dagens visdomsord för att jag skrattade så gott när jag såg det förut
"Din satan...
satan...
du din satans helvetes jävla skit!
Din jävla skit;
Bondlurk, läbbiga skurk,
ynkliga parasit!
Pottsork, snuskiga stork,
din ruttna rot, är full av kork!
Avskum, spattig och krum
du är så jävla dum!
Din usla gam,
din slemmige torsk,
förnicklade pappskalle,
skunk, förbanne mig,
lägg ägg, slibbiga drägg
skitstövel och bandit!
Slashas, ditt vidriga as,
piss och pest och senapsgas!
Sopprot, helidiot,
fan vad du bär emot!
Din sabla bock, ditt feta arsel
våga dej aldrig mer hit!
Attans skitstropp, hörru din
saaaa, saaaatan,
helvete, helvete, helvete, helvete
helvetes jävla skit!"
Sitter nere på T hemma hos mamma och Christer och skriver just nu. Känner att förkylningen börjar dra sig över mig, attans. Hade inte tänkt att sitta på tåget och snörvla som en himla bakteriebomb. Men vad kan man göra ? Bara att gilla läget antar jag..
Har haft en omtumlande och jobbig vecka, mycket tankar flödar i huvudet, både positiva och negativa. Hur kunde jag bli stor så fort? Vad hände? Det känns lite som att livet svängde lite utan mig. Önskar ni inte ibland att man kunde vrida tillbaka klockan 10 år, bara för att få känna på en sista gång hur det känns att vara liten, att inte direkt ha något ansvar. Bara vara, för en dag.
Idag var jag iaf hos pappa med Frida på "söndagsmiddag" som han så fint benämnde det :) Jag tycker iallafall att det var trevligt. Och jag var vänlig nog att bjuda på mitt trevliga sällskap och för att jag kände mig så snäll idag lät jag de andra vinna över mig i Yatzy senare också! Kunde inte med att utklassa dom eftersom att de så snällt hade bjudit mig på middag och allt! :)
Pappa körde hem oss så vi var hemma igen vid halv 7, direkt ner på bio för att möta Hansson, där vi gick på New Moon! Jag vet, jag vet.. Jag har sett den en gång förut, men vadådå? Den är ju skitbra!:)
Mycket som händer nu på samma gång, jag fattar inte hur jag alltid lyckas. Trött man blir? Så tråkigt när man tänker heeela tiden, fast egentligen vet man inte ens vad man tänker? Har någon mer än jag någonsin haft det så? Snork..
Vet också att jag inte bloggat på länge, vart mycket. Var ju först här nere på juldagen osv. Åkte hem med lillasyster till b igen och så var hon hos mig en vecka och nu har jag varit här en vecka.. Så nu är det nytt år med nya tag.. Hur var eran nyår?
Jag måste vara ärlig, min kunde varit mycket mycket bättre än vad den var.. Tog slut väldigt abrupt och vi var hemma halv ett.. Mindre roligt men vad ska man göra? Bara att ta nya tag.. Får väl se vad framtiden har att utvisa för mig.
Hur min väg är upplagd.
Satt och tänkte lite förut efter att Frida åkt hem (hon följde med hem efter bion), på hur elak människan egentligen kan vara. Vi satt och tittade på någon konstig skräckfilm om folk som torterade andra. The strangers heter den..
Och efter det blev man lite fundersam på varför, alltså, detta är nånting som händer ofta, antagligen oftare än vad vi tror.
Att människor är elaka. Varför?
Jag försöker hela tiden göra så att allt ska bli så bra för alla som möjligt. Dock vet jag att jag kan vara ärlig ibland, lite för ärlig. Men jag ser ingen anledning till varför man ska ljuga. Och särskilt om någon frågar, då får man väl vara beredd på ett svar? Jag vet inte, iallafall... Människan i sig är nog ofta väldigt egoistisk, att man sätter sigsjälv i första hand. Och det är klart, man ska ta hand om sigsjälv, det är viktigt. Men ibland får man se sig omkring, finns det någon annan som behöver dethär mer än jag?
Nu säger jag inte att man ska sätta alla andra i första hand. Men tänk tillexempel på ett leende. Hur mycket gladare blir man inte om någon främling ler åt en istället för att bara ge en kall blick?
Personen i sig menar nog inget elakt, men så enkelt är det, man ler inte åt främlingar. Vad ska den personen tro om en då? Herregud..
Jag tycker iallafall att det är hemskt tråkigt, och jag tycker att vi ska börja vara mer snälla mot varandra, älska varandra och ta tillvara på varandra. Det är nog lättare än vad man tror att sluta upp ensam för att man varit egoistisk. Ta vara på människorna omkring dig och ta inte dina vänner förgivet. En dag kanske dom inte finns där längre.
Uppskatta mera!!
Detta är någonting jag bara har lust att säga, det är taget ur Magnus och Brasses krogshow "Varning för barn", då jag anser att det är ungefär världens bästa utskällning som de så fint beskriver det som. Detta får bli dagens visdomsord för att jag skrattade så gott när jag såg det förut
"Din satan...
satan...
du din satans helvetes jävla skit!
Din jävla skit;
Bondlurk, läbbiga skurk,
ynkliga parasit!
Pottsork, snuskiga stork,
din ruttna rot, är full av kork!
Avskum, spattig och krum
du är så jävla dum!
Din usla gam,
din slemmige torsk,
förnicklade pappskalle,
skunk, förbanne mig,
lägg ägg, slibbiga drägg
skitstövel och bandit!
Slashas, ditt vidriga as,
piss och pest och senapsgas!
Sopprot, helidiot,
fan vad du bär emot!
Din sabla bock, ditt feta arsel
våga dej aldrig mer hit!
Attans skitstropp, hörru din
saaaa, saaaatan,
helvete, helvete, helvete, helvete
helvetes jävla skit!"
28/12
Oh, I'm sorry. Long time no see.
På annandagen åkte vi till pappa för mer julklappsutdelning och världens godaste middag! Om nom nom!
Jag antar helt enkelt att jag varit för upptagen för att skriva nu med allt vad december inneburit. Jag har ju tillexempel fyllt 20 år, jag har träffat min mamma tre gånger (!), firat jul med D och hans familj, för att sedan åkt ner till T och firat med min familj. Åh vad jag saknar dom!
På julafton var vi hos Davids moster och morbror och firade med sjujedes massa folk, vi var nog närmare 20 pers! Mer än vad vi brukar vara om man säger så. Trevligt sällskap, god mat och sedan julklappsspelet! Måste jag nämna att jag och David fick i stort sett allt? Han hade 7 paket och jag hade 6 :D haha!
Sedan på juldagsmorgon åkte vi ner till mamma och Christer för att spendera kvällen med julklappsutdelning och UNO spel! Måste jag säga att jag vann där då? David förlorade med typ 400 poäng! haha :) Det var roligt.
På annandagen åkte vi till pappa för mer julklappsutdelning och världens godaste middag! Om nom nom!
Åkte hem igen den 27 och tog lillsyrran med mig. Så hon ska vara här över nyår med oss så åker jag med henne ner till t igen den 4! =) Vi ses då?
"Jag har ingen rätt att vilja förändra andra om jag inte själv är öppen för förändring"
15/12
För idag fyller jag 20 år! Grattis till mig!
Du är skaparen av din egen lycka
7/12
Idag vaknade jag av att vårdcentralen på T ringde. Och kan man inte bli tröttare? Vafan, de här uppe i b sa att jag skulle ringa t och be dom om mina journaler innan dom kunde göra nått. T säger att vårdcentralen i b ska ringa, men dom går det inte att få tag på ! GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Sveriges IDIOTISKA system. Jag hatar det!
Jag går upp och slår på datorn för att leta rätt på numret, vad hör jag.. Kraffskraffskraffs.. Neeej.. Kraffskraffskraffskraffs.. Neeeeej!.. Kraffskraffs.. Katten sätter sig och bajjar. Självklart sitter han och håller sig tills första man vaknat.. När han är klar.. Kraffskraffskraffskraffskraffs.. Sen kommer han fram till mig med ett självbelåtet flin och bara "Mjao?" "Nu är jag klar matte, take care of it, lös det, jag har bajsat och det luktar illa".. Ååh! Sure.. En dag hade väl varit okej om han gjorde så, men detta är varje dag, spelar dock ingen roll om jag eller David kommer upp först. Det är väl en positiv sak iaf? Men eftersom D jobbar natt blir det oftast jag som är uppe först.. Så ja, resten kan ni nog lista ut själva..
Idag ska jag och D iväg och simma, sedan kanske ge oss ut på julklappsshopping? Det hade väl kanske varit något, iallafall börjat titta oss omkring. Är väl dags att börja nu antar jag!!
Sen har jag bestämt mig, jag ska lära mig att spela Piano. Det är någonting jag har velat lära mig sen jag var liten, men varför jag började spela klarinett på musikskolan har jag aldrig förstått, jag skulle ju tagit piano istället. Det är utan tvekan mitt favoritinstrument. Så nu vet jag vad jag önskar mig, pengar så jag kan köpa en lite keyboard till att börja med. För att sedan avancera! :) Snällasnällasnälla :D
Gift dig med en man som är äldre än dig och inte
en yngre man, som kommer att tröttna på dej.
2/12
Idag har bara varit en sådan dag. En speciell sak hände när jag var hos Elina och Jim idag som berörde mig djupt. Det träffade mig rakt i hjärtat eftersom jag själv suttit i samma sits som J gjorde idag.
Jag tänkte skriva någonting till min lillasyster också, min Frida. Du ska bara veta hur stolt jag är över dig. Du är 16 år, 16 hela år nu. Jag minns fortfarande när du var liten och du aldrig kunde säga vilken glass du skulle ha. För du skulle ha samma som mig, så om jag inte sa först så ville du inte ha någon glass. Och vips, så är du så stor så du får köra bil. Vart tar tiden vägen?
Mitt liv bara spelades upp framför mina ögon, de åren i mitt liv jag förträngt. De åren jag hela tiden låtsas som att de aldrig hänt.
Egentligen har jag inte tagit någon direkt skada av allting som hänt, utan bara blivit starkare i mig själv.. Egentligen.. Men samtidigt när jag är med om någonting sånt här eller någon i min närhet upplever det bryter det halvt ner mig. Jag går i mig helt och blir väldigt.. Djup är rätt ord.
När tankebanorna går så som de gör nu på mig inser jag att jag har bara en idol.
Min mamma.
Hon har alltid vänt ut och in på sigsjälv för att jag och Frida ska få en bra uppväxt. Hon har offrat sig med sin fritid och sina pengar för att vi ska få det vi vill ha och det vi behöver, och helst lite till.
Hon har lärt oss att tro på oss själva, vara starka, inte ta skit från någon och vara de vi är helt enkelt.
Jag har alltid sett upp till min mamma, alltid velat vara som min mamma och jag önskar innerligt varje dag att jag någon dag kommer vara lika stark och ha lika mycket ork som hon har.
Efter allt hon har fått stå ut med under de åren efter hon och pappa skildes 1995 är inte många människor som hade klarat av.
När jag var 11 år flyttade jag hem ifrån B igen, då gick jag i 5:e klass. Jag trivdes inte, jag hade inga kompisar och vi hade flyttat ungefär 8-10 gånger på ett år. Jag var trött och ledsen och valde att flytta 50 mil ifrån den personen jag älskade och fortfarande älskar mest i hela världen för att bo hos min pappa. (Missförstå mig inte, jag älskar min pappa också)
Vad gjorde min mamma då? Hon lät mig aldrig se hur ledsen hon blev utav att jag flyttade. Utan hon satte min lillasyster i bilen, som då gick i första klass. Åkte 50 mil ner på fredag eftermiddag efter jobbet. Bodde hos kompisar eller på hotell för att kunna träffa mig under lördagen och åkte 50 mil tillbaka på söndag förmiddag. Vecka efter vecka, bara för att få träffa mig.
Pengar fanns det inte i överflöd och hon hade min lillasyster med sig också. Och Frida, som var så liten, och satt i bilen ungefär 12 timmar varje helg, bara för att få träffa mig litegrann. Leka lite med sin storasyster, det sitter djupt i mig.
Jag älskar min familj, de är de bästa personerna jag vet, och definitivt de starkaste.
Jag är så underbart glad att mamma har träffat Christer, en person som gör henne glad. Som kan dela livet med henne, som VILL dela livet med henne och endast henne. Och mig och Frida då såklart, vi kommer på köpet.
Jag har inte sett min mamma så glad på länge som när Christer kom in i hennes liv. Hon skrattar igen, hon slappnar av, hon njuter av livet igen. Och det finns ingen människa som förtjänar det så mycket som hon just nu.
Så därför vill jag tacka dig Christer, tack för att du kommit in i våra liv och jag kan aldrig tacka dig tillräckligt för att du tar hand om våran mamma. Min och Fridas ögonsten. Min idol. Så tack, tack för att du finns.
Egentligen är tack ett ganska lamt ord för det jag känner. Mitt hjärta nästan spricker av lycka när jag vet att min familj som sitter 50 mil ifrån mig har det bra. Har någon som tar hand och ser efter dom, som kan få dom att leva igen. Att skratta igen. Christer, du har lyckats med någonting som alla andra misslyckats med och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna uttrycka min tacksamhet för dig för allting du gjort för oss. Och speciellt för min mamma.
Jag är inte speciellt sugen på att skriva ut min livshistoria här, men jag vill bara tala om för dig mamma att du aldrig någonsin ska känna skuld för allt det som har hänt. Det har inte varit ditt fel och vi vet att du alltid gjort det som du trott varit bäst för oss. För att vi ska vara lyckliga. Starka.
Någonting som jag vet att både jag och Frida är.
Jag tänkte skriva någonting till min lillasyster också, min Frida. Du ska bara veta hur stolt jag är över dig. Du är 16 år, 16 hela år nu. Jag minns fortfarande när du var liten och du aldrig kunde säga vilken glass du skulle ha. För du skulle ha samma som mig, så om jag inte sa först så ville du inte ha någon glass. Och vips, så är du så stor så du får köra bil. Vart tar tiden vägen?
Du har varit min närmsta vän under alla år, jag litar på dig som ingen annan och vi har alltid hållit ihop i vårt och torrt. Du har räddat mig ur kniviga situationer med en liten vit lögn här och där.
Vi har haft underbara tider i stallet ihop, vi har gjort mycket djävulskap, vi har skrattat, gråtit, kramats, svurit åt varandra. Men jag skulle aldrig någonsin byta ut dig mot någon annan. Och jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt än så som vi har haft det.
Vi har haft underbara tider i stallet ihop, vi har gjort mycket djävulskap, vi har skrattat, gråtit, kramats, svurit åt varandra. Men jag skulle aldrig någonsin byta ut dig mot någon annan. Och jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt än så som vi har haft det.
Jag är stolt över hur du orkar, du har din skola, nu har du tre hästar att ta hand om. Du har Visp. Du tränar och tävlar, sköter skolan, festar inte något överdrivet och du är (mestadels) en av de mest underbara personerna jag vet.
Jag vet att du kommer bli stor inom vad du än väljer att göra, du besitter en beslutsamhet jag aldrig haft. Du har ett inre jävlarannama som kommer ta dig långt i livet.
Allt jag ville säga kort och gott är; tack. Tack för att ni finns och tack för att ni är vad ni är. Mina idoler
P.s. Första dikten jag någonsin skrivit själv av alla dessa på bloggen.. Ni får ha lite överseende.. D.s.
min mor är den vackraste kvinna man någonsin kan stöta på
jag som hennes dotter har mycket att vara stolt över
hon är stark inombords, som förunnat få
hon är underbar, som en sommaräng full i klöver
allt jag vill säga är tack mamma
för att du gör min värld ljusare
utan dig, skulle den aldrig vara densamma
min mor är den vackraste kvinna man någonsin kan stöta på
jag som hennes dotter har mycket att vara stolt över
hon är stark inombords, som förunnat få
hon är underbar, som en sommaräng full i klöver
allt jag vill säga är tack mamma
för att du gör min värld ljusare
utan dig, skulle den aldrig vara min mor är den vackraste kvinna man någonsin kan stöta på
jag som hennes dotter har mycket att vara stolt över
hon är stark inombords, som förunnat få
hon är underbar, som en sommaräng full i klöver
allt jag vill säga är tack mamma
för att du gör min värld ljusare
utan dig, skulle den aldrig vara densamma
28/11
Vad är det med folk? Fick världens utskällning igår av stallägaren för att Siv ska flytta på måndag och hon inte uppfattat när jag sa upp min stallplats. Det är väl faktiskt inte mitt fel att hon inte lyssnar när man pratar!? När vi möttes igår säger jag "Åh vad bra, jag har letat efter dig, Siv åker på måndag, och jag ska ju betala halva decemberhyran plus mitt hö, ska vi lösa det på måndag?"
Då blir hon irriterad och säger att jag har varit otydlig och att hon inte alls hört att jag sa upp stallplatsen, utan bara sa att jag skulle flytta henne men inte riktigt visste när!
Då blir hon irriterad och säger att jag har varit otydlig och att hon inte alls hört att jag sa upp stallplatsen, utan bara sa att jag skulle flytta henne men inte riktigt visste när!
Så tänkte jag efter, det jag sa var "Jag vill säga upp min stallplats, men jag vet inte riktigt när vi kommer åka, men det var väl ändå en månads uppsägsningstid?" "Ja", säger hon då. Jag menar, det kan väl ändå inte vara så svårt att missuppfatta? Eller hur skulle ni tagit det?
Hon ville alltså att jag skulle betala 250:- mer i hyra och säga upp den från igår. Jag menar, om man samtidigt säger upp platsen av ekonomiska skäl så kan jag ju ändå inte betala de 250:- till henne bara för att hon tycker det är kul?! Men sedan säger hon också att hon inte bryr sig om pengarna utan att allting bara är så jävla dåligt skött!
Jag blir så ledsen och förbannad! Sen står hon och säger "jag har så mycket erfarenhet och bla bla bla" för att sedan säga till mig som är "kund" "jaa, men du som vet så mycket kan ju tala om för mig.." jag menar, pratar man så med någon som betalar till en?
Hade det varit på en arbetsplats borde man åkt ut direkt. Men man kanske blir sådan av att jobba hemma och aldrig direkt träffa folk, man kanske blir socialt missanpassad?
Jag tror att det är viktigt att komma ut och träffa folk, och självklart ska man inte ta all skit, men jag tycker inte att man har rätt att häva ur sig allting som ploppar upp i hjärnan. Ibland kan man faktiskt bara bita igen det man har nedanför näsan och bete sig vuxet! Det är iallafall vad jag anser!
Så väx upp! Allting kan inte kretsa runt en person! Jag är så glad att efter måndag aldrig mer behöva åka dit! FAN VAD BRA!!!
En som försummar att dricka ur
erfarenhetens källa kommer att dö av
törst i okunnighetens öken.
26/11
Idag är det den 26 november och vi har fortfarande inte fått snö här uppe!
Folket här säger att de alltid har det, i stort sett iallafall. Men ÄNDÅ när jag tittar ut genom fönster, vad får jag se? Västkustväder?! Regn, grått, blåsigt och lerigt.. Hejaheja!
Sen att man får sitta ungefär 40 minuter varje dag och borsta/skrubba bort lera från hästens ben gör väl inte saken roligare? Skönt det hade vart med spolspilta!
Inte direkt för att det spelar någon roll just nu eftersom jag har bestämt mig för att ta en paus ifrån hästarna. Det känns väldigt tråkigt men samtidigt tror jag att det är rätt sak att göra. Som min kära mor sa, var sak har sin tid.
Kanske det är dags för mig nu att släppa på ansvaret lite och helt och hållet fokusera på mig? Är det så fel tänk?
Kanske det är dags för mig nu att släppa på ansvaret lite och helt och hållet fokusera på mig? Är det så fel tänk?
Jag har alltid älskat hästar, har alltid hållt på med hästar och alltid varit "bunden" till hästar.. Bunden låter som ett sådant hemskt ord men vad jag försöker säga är att jag hade samtidigt kunna tycka det var skönt att kunna åka hem till min familj utan att behöva känna att det ska ordnas med hästvakt.
Samtidigt kunna få lite mer stadig ekonomi, komma på fötter lite själv. Siv behöver träning, hon vill träna, tävla, hoppas och hon behöver saker jag inte kan ge henne just nu. Det känns hemskt men samtidigt skönt. Förstår ni? Det känns skönt att jag kommit till den insikten att jag faktiskt inte kan ta hand om henne just nu. Med varken tid eller ork och just nu behöver jag lägga tid på migsjälv och min sambo. Plus våran lilla kissekatt då såklart! Äh jag vet inte, bara snurrar i skallen. Man blir så trött på sigsjälv när man tänker alldeles för mycket. Varför inte bara släppa det vid det lätta?
Knäppskalle!
Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vara vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses vara klok
