22/2
Svårt att skriva ut allt man tänker? Mitt liv är just nu som ett par Walkman hörlurar till telefonen. Ni vet, även om man snyggt och prydligt viker ihop dom så likaväl 3 minuter senare är det bara trassel?
Christer ska börja skotta uppfarten till SOPRUMMET med en stor fet plogbil!! Notera, soprummet!!
Jag vet inte ens alls vad jag skriva? Imorse vaknade jag till runt 5 och var sådär extremt törstig, ni vet? "Nej, tänkte jag, Sanna, nej! Du vet att du kommer vakna till, inse att det är för varmt och att du ligger obekvämt" Allt det som går igenom skallen när man ska ur sängen men innerst inne inte vill?
Iallafall, till poängen, min kropp vann, jag gick ur sängen, drack lite vatten. Kom tillbaka in i sovrummet, och som en örfil, det är SKITVARMT i rummet!!!
Panik? Jag frågar David lite försiktigt om jag kan öppna fönstret (då han vaknat till när jag kommit in i rummet igen)
Kollar klockan : 05:15
Det är okej, jag har ställt klockan på kvart i 9, ändå 3½ timma till, inga problem! Kryper ner under täcket igen, och kryper upp hos min man, kylan och den friska luften börjar sprida sig i rummet! SKÖNT!! Börjar komma in i den härliga dvalan precis innan man somnar, gott.. Vad hör jag? VAD är det för ljud som når mina öron?
Det är ljudet som hade väckt mig från de döda..
Christer ska börja skotta uppfarten till SOPRUMMET med en stor fet plogbil!! Notera, soprummet!!
Kollar på klockan, 05:30
En måndagmorgon, rummet hade precis blivit behagligt att ligga i.. Vill inte resa mig, men är ju så illa tvungen, gick inte att sova i det oljudet precis utanför dörren. Ååååh! Upp, stänga fönstret, krypa tillbaks. 5 minuter senare är ljudet borta.
En måndagsmorgon, jag trodde jag skulle dö. Tur att man inte skulle upp och jobba tidigt eller någonting. Men man blev tillräckligt vaken för att det skulle bli svårt att somna om, det är trevligt med snö!
Orkar inte skriva om något seriöst idag, även om jag borde skriva av mig. Enligt mitt horoskåp skulle min vecka gå åt helvete typ, I guess only time will tell.
Thank you, and goodnight.
"Trahit sua quemque voluptas"
Var och en följer sitt eget intresse
14/2
Who said that I wasn't right?
I've lived for years without a life
don't have a soul on my side
still ridiculed despite how hard that I have tried
don't take me under your wing
I don't need a hand, don't need anything
I've got a roof over my head as if I'd rather be alone with me instead drop me a line and tell me how the hell you are and I'll tip my hat to those who can't believe it's me though I never never never ever wanted this to be I can hear the sounds of the city sunrise and set are the same to me a hesitating pulse is good company and my reflection offers no apology but who said that I wasn't right? and I've lived for years without a life don't have a soul on my side still ridiculed despite how hard that I have tried
13/2
Don't worry.
I surrender.
I'm sorry, for everything.
But this has got to stop for me, and you are in my way
Det finns ingen tyngre börda än den av livets tomhet
10/2
Dagens middag:
Baconlindad kyckling i honungs och senapsmarinad med ris och sallad
Sen ska Björn Eriksson få en speciell hälsning också, vi gick ju ändå i samma klass i tre år! :) Puss på dig :D
Amor vincit omnia - kärleken övervinner allt
9/2
Jag och David låg och pratade häromnatten om hur livets "tillställningar" gör att man skälv förändras som person. Särskilt de relationerna man har till olika folk.
Vad är det man brukar säga, hellre några få nära, än många bekanta?
Vissa säger tiden, kanske? Men jag tror inte på att tiden läker sår, utan bara gör att de gör mindre ont. Som en sårskorpa kanske, det är läkt, men det är väldigt lätt att bara ett litet skrap på ytan så är man tillbaka på ruta ett igen.
Alla har vi nog blivit svikna och förådda av de vi trott var våra närmaste, våra vänner, kanske tillochmed våran familj. Alla har vi haft den känslan där det känns som att man är ensam på hela jorden. Ingen förstår, ingen försöker förstå och man står där, utan början, och utan slut.
Man vandrar som i en cirkel och man vet inte hur man ska ta sig ut.
Jag har själv haft några sådana relationer, med gamla pojkvänner, med gamla vänner och tillochmed av folk jag trott varit min familj.
Jag vill gärna tro att jag är en varm och öppen person, men kanske inte så är fallet tänker man sig? Om jag nu är så varm, öppen och godhjärtad som jag tror, hur kommer det sig då att folk lämnar? Kanske är dom inte menade för att vara i mitt liv?
Vad är det man brukar säga, hellre några få nära, än många bekanta?
Jag tror det stämmer bra, men jag vet hur ont det gör när någon man älskar lämnar eller sviker. Det känns som att hela bröstet slits itu, kroppens alla funktioner lägger av och man är knappt vid medvetande om det är dag eller natt.
Man undrar, varför? Vad gjorde jag för fel? Vad kan jag ändra på?
Känslan av uppgivenhet lägger sig inte, man förlorar den stabila grund man trodde att man stod på, allt man trodde på finns plötsligt inte längre. Vad gör man?
Jag vet inte, jag har ingen aning, tro mig när jag säger att jag önskar att jag visste.
Ett botemedel för sorg.
Vissa säger tiden, kanske? Men jag tror inte på att tiden läker sår, utan bara gör att de gör mindre ont. Som en sårskorpa kanske, det är läkt, men det är väldigt lätt att bara ett litet skrap på ytan så är man tillbaka på ruta ett igen.
Det jag vet att jag tror på är iallafall att man påverkas, formas av sådanahär händelser. Allting som har hänt från den dagen jag föddes till idag har format mig till den människan jag är idag, starkare? Svagare? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är jag, och ja, hade jag kunnat vrida tillbaka tiden finns det saker jag hade gjort ogjorda, men vem vet hur framtiden hade sett ut sedan när jag kommit tillbaka till nutid? Kanske hade jag inte varit den jag är idag, mitt liv hade kanske inte sett ut som det gör nu, mina känslor hade kanske inte varit såhär?
Jag försöker så hårt att hela tiden hålla huvudet uppe, kämpa, se det positiva, tänka långsiktigt. Jag kämpar varje dag med att hålla mitt huvud ovanför ytan och överleva vardagen som jag vet att så många andra kämpar med i dagens läge också.
Det är inte lätt att vara förvirrad, det säger väl sigsjälvt, men jag vet att iallafall jag har haft lätt att se livet på lite för många rosa moln.
Livet funkar inte så, det är blod, svett och tårar och allt flyter inte jämt som man hade hoppats på.
Kanske är det bara det jag får inse nu, jag vet inte?
Kanske är det bara det jag får inse nu, jag vet inte?
Men min kropp börjar balla ur nu, efter allt som hänt med Patrik och allt som snurrar i skallen nu.. Det blir bara för mycket.
Och jag VET, jag vet att man ska tänka positivt, låta tiden ha sin gång, bara lägga i neutralen och följa med, som en väldigt väldigt kär vän till mig brukar säga.
Men vad gör man när man inte orkar? Vart börjar man? Hur börjar man?
1. Skaffa rutiner. Check.
Det har jag ändå gjort, även om jag inte har något jobb så försöker jag ha mina egna rutiner här hemma, kanske en morgonpromenad, kanske lite annan träning. Sedan frukost, se på biggest loser, spela lite piano, laga lunch, planera middag osv. osv. Det är inte direkt att jag bara hänger framför teven!
2. Tänka positivt. Halvt check.
Jag försöker verkligen, I do.. Det finns bra dagar, och det finns sämre dagar..
Sedan kommer jag inte på mer faktiskt, totalt blankt.
Himla skit..
Nu ska jag ställa mig och laga hamburgare, rycka upp mig efter jag skrivit av mig världens. Biggest Loser på teve nu och jag gillar det, ska försöka sätta mig och njuta av det också.
Dagens middag blir hemmalagade hamburgare med egen dressing, ketchup och annat smått och gott man tycker om att ha på sin burgare.
Thank you, and goodnight.
Vi lever av det vi får,
men vi skapar liv av det vi ger.
31/1
Här sitter jag och det är 10 minuter kvar av den 31 januari 2010. Hur patetisk är inte jag då? Vet inte vad som händer med mig, men jag KAN inte sova.
Jag kan vara hur trött och seg som helst en hel dag, ligga i soffan och glo på en bra film hela kvällen. Så for jag lägger mig i sängen så PLING, klarvaken.. Why?
Tröttsamt, har gått flera dagar nu som jag inte sover, och ligger vaken till tidigast tre och bara.. Finns? Ärligt talat så bryr jag mig inte om varför jag inte kan sova, utan vad jag ska göra åt det?
Någon som har något bra sömntips??
Någon som har något bra sömntips??
Annars rullar allting på, jag börjar komma igång med träningen, märker hur skönt det är att få rensa tankarna lite när man är ute på morgonen och jag märker hur mycket gladare jag blir resten av dagen sen.
Nått annat som är knepigt är när nu jag har börjat äta vrålmassa nyttigt, så.. så fort jag äter någonting med lite mer fett i mår jag skitilla!! Såsom godis eller chokladbollar eller vad som helst. Jag sväller! Magen blir alldeles hård och jag mår illa? Jäkla knepigt dedär! Kanske är ett tecken? På att jag alltid ska äta nyttigt! Vore ju väldigt bra :D
Nått annat som är knepigt är när nu jag har börjat äta vrålmassa nyttigt, så.. så fort jag äter någonting med lite mer fett i mår jag skitilla!! Såsom godis eller chokladbollar eller vad som helst. Jag sväller! Magen blir alldeles hård och jag mår illa? Jäkla knepigt dedär! Kanske är ett tecken? På att jag alltid ska äta nyttigt! Vore ju väldigt bra :D
Var på B revyn häromdagen också, mycket var internskämt och jag förstod därmed inte allt, fast det var vissa scener jag tyckte var riktigt roliga och som jag skrattade gott åt. Och jag tycker faktiskt ändå att dom lyckades ganska bra, men alla säger att det var bättre tidigare år, men vad vet jag ?:)
En mening fick mig att reagera iaf, jag kommer inte ihåg den ordagrant och det var egentligen lite av en puckoskalle som sa den men den löd såhär:
"Låter det inte orättvist att efter att man har levt en så kort tid, ska man vara död så länge?"
Sant lilla puckoskallen, det är orättvist, jävligt orättvist!
