24/1
Känner att jag har dämpat av på bloggsidan ganska ordentligt, jag har väl ingen motivation att skriva längre känns det som. Jag har så mycket i skallen så jag vet knappt vad jag ska skriva just nu, även om jag vill skriva någonting.
Det är mycket nu i skolan, har klarat av två kurser och är inne på min tredje och även min andra termin på sjuksköterskelinjen! Längre än vad jag trodde att jag skulle komma iallafall! ^^
Jag vet, man ska inte tvivla på sigsjälv, och det handlar nog inte egentligen om att jag tvivlar.. Eller jo.. Litegrann.. Jag har väldigt höga prestationskrav på migsjälv, om allting! Att jag ska klara av skolan med så bra betyg som möjligt, att jag ska vara en så bra sambo och fästmö (yeah you heard me), att vårat hem ska se så bra ut som möjligt samtidigt som man ska vara trevlig, glad och positiv.
Så fort jag inte klarar av det känner jag mig som ett stort misslyckande och jag kan gräva ner mig i flera dagar, det är lite av min expertis, att klandra migsjälv och älta samma sak om och om igen.
Jag tjatar jämt om att man ska vara positiv och glad, vara nöjd med sigsjälv och att det är viktigt! Vilket det är! Viktigaste någonsin!
Men när jag rannsakar migsjälv, gör jag så? Är jag nöjd med migsjälv? Nej! Och ju mer jag tänker på det, ju mindre vill jag göra någonting åt det av någon konstig anledning. Det är samma sak med skolan, ju mer press jag sätter på migsjälv, ju mindre kommer jag plugga. Samma problem som alltid.
Men när jag rannsakar migsjälv, gör jag så? Är jag nöjd med migsjälv? Nej! Och ju mer jag tänker på det, ju mindre vill jag göra någonting åt det av någon konstig anledning. Det är samma sak med skolan, ju mer press jag sätter på migsjälv, ju mindre kommer jag plugga. Samma problem som alltid.
Jag vet att jag är en expert på att älta saker om och om igen..
Att prestera bra är inte värt tillräckligt för att jag ska belönas, utan det ska vara en självklarhet. Ingenting annat.
Jag har en filosofi som tar kål på migsjälv
Vad ska jag då göra åt detta? Jag vet verkligen inte, jag behöver hjälp med det.
Jag vill börja träna, men jag vill inte göra det själv, istället för att bara sparka migsjälv i baken och börja. Men nu har jag gett mig den på det. Jag ska prova på boxning. Jag vill börja med boxning. Jag måste börja röra på mig mer, även om jag promenerar 40 minuter 5 dagar i veckan är det långt ifrån tillräckligt! Jag är inte nöjd!
Ovanligt för att vara mig. Eller inte.
Varför har jag så höga krav på migsjälv? Jag fattar det knappt själv, jag knäcker migsjälv istället för att sporra mig. Jag bestraffar migsjälv istället för att berömma.
Imorgon är början på det nya. Imorgon måste vara en ny dag. Jag får se till att det är en ny dag.
Jag ska på prova på självförsvar, jag ska ge allt! Sen börjar boxningen nästa onsdag, sen ska jag promenera, jag ska promenera tills benen ramlar av! För jag vet själv med mig att jag mår bättre när jag rör på mig, men som sagt, jag kan träna i 45 dagar i rad och sen vila en dag.. Och straffa mig för det..
Så jag ber någon där ute, har ni några tips på hur man kan ändra sitt tänk när det gäller detta?
Jag behöver det verkligen
Jag behöver det verkligen
I love you
Dum excusare credis, accusas
När du tror att du ursäktar dig, anklagar du dig
