saaanniii

Ville bara lägga upp lite bilder på mina älsklingar med tanke på tidigare inlägg.

Treneke


Indira


Chica

Bonzo

Pepsi

Ior

Humle

Samantha (omusklad pga skada, :()

Världens bästa Explosiv <3


Det vara alla djuren, at the moment.. ^^

Jag är så fruktansvärt dålig på att uppdatera, jag ber om ursäkt för det. Men ibland i livet så har man helt enkelt så mycket att göra att man själv inte hinner med. Känns som att jag springer ett lopp med migsjälv, och förlorar. Jag tror att många av er som läser detta känner igen sig själva.
Detta behöver inte alltid ha en negativ betoning, det är inte det som hela grejen handlar om. Utan att mycket händer på samma gång, och man kan inte riktigt ta in alla nya intryck samtidigt utan man kanske måste sätta sig ner ett tag och bara fundera på vad i hela fridens namn man håller på med egentligen.

Så har det varit för mig ett tag nu, mycket, nästan alldeles för mycket har hänt under en kort period och jag tror att jag har haft svårt att ta in alla nya intryck och samtidigt göra det bästa av det.
Jag är en hopplös ödes"troare" eller vad man ska säga, jag tror på ödet och jag tror på att allt som händer, händer av en anledning.
Människor blir inte straffade av högre ting, vi kan inte alltid skylla allt på gud, allah eller vilket högre väsen man än tror på.
Vi på denna jord föddes med ett sunt förnuft, och jag personligen tror på att vi testas, för att se om vi kan klara av det. Och vissa människor gör det, och vissa gör det inte.
Är det inte konstigt ändå? Hur mycket vi kan skylla på andra istället för att bara erkänna att man själv gör fel? Att det ändå gått så långt att man skyller på högre makter när man gör fel?
Jag sitter inte och skriver detta för att göra värsta gudspredikan, det är inte det som hela saken handlar om. Utan bara själva grejen att vi kan tänka själva! Vi kan bestämma själva! Självklart har djur också en egen åsikt och uppfattning om saker och ting, det tror jag benhårt på. MEN! Så som världen ser ut idag så är det människorna som styr. (Tyvärr?) Och vi är smartare än att förstöra våran natur och förinta varandra.
Jag tror inte att våra högre väsen trodde detta när dom gav oss GÅVAN att kunna tänka själva.

Det är upp till oss hur vi vill att våran omgivning ska se ut, det är upp till oss hur vi vill att andra människor ska se på oss.
Jag vill inte att när jag kommer till ett annat land och presenterar mig som svensk att folk ska rynka på näsan. Jag vill kunna sträcka på mig, vara stolt över att vara svensk. Så som jag tror att alla människor på denna jord vill kunna vara stolta över sin nationalitet, över sitt ursprung. Inte på nått patriotiskt eller rasistiskt sätt, missförstå mig rätt. Man kan vara stolt över sitt ursprung utan att döma eller hata andras. Förstår ni?

Jag själv är stolt över att vara svensk, inte i alla anseenden då jag kan tycka att svenskar gör eller tycker fel. Men på de flesta punkterna är jag stolt över att vara svensk, och om jag träffar en person från ett annat ursprung så blir jag inte fördomsfull eller reserverad. Jag blir nyfiken, jag vill veta mer om hur andra människor lever. Men vi får nog också acceptera att inte alla kan få som dom vill här i världen, vi måste kunna mötas och kompromissa så alla som bor i samma land kan få känna sig hörda!
Man kan vara flera nationaliteter, en person som kommer från t.ex. Iran, kan vara iranier i grund och botten och ska få kunna vara stolt över det, och fortfarande vara svensk! Alla är vi människor. Eller hur?

Jag blir bara ledsen av allt hat och fördömande som finns i denhär världen, har vi inte kommit längre än så på mer än 2000 år? Då är det nästan synd om oss människor.
Har ni inte tänkt på det? Att det är bara vi människor som är så fruktansvärt elaka mot varandra? Tänk tillexempel på vissa gäng, religionskrig, misshandel, våldtäkter..? Allt detta som sker, gör vi mot våran egna ras! Vårat eget kött och blod.
Alla kan inte tänka och tycka likadant, det förstår jag också.
Men varför kan vi inte acceptera varandras olikheter?
Måste man "utrota" den parten som tycker olika?

Sen en annan sak som jag blir väldigt arg, ledsen och frustrerad på. Det är djurförsök. Jag blir så arg på migsjälv att jag inte kan uttrycka i vanliga ord utan en massa svordomar och fördömande ord vad jag tycker om detta. Där har vi återigen ett tecken på hur korttänka vi kan vara. Vi har kommit SÅ långt inom forskning och läkemedel osv. så jag tror starkt på att vi hade kunnat klara oss utan detta. 
Varför spruta in provsubstanser i försvarslösa djur? Hur kan man leva med en sådan dubbelmoral att man kan med att kela och gosa med sitt djur hemma, för att sedan kanske.. gå till jobbet och spruta in nya medel i hundar, kaniner, you name it. För att sedan komma hem och kela med sin, låt oss säga hund, igen? Hur kan man ha sådan dubbelmoral?
Jag blir så ledsen att det känns som att mitt hjärta ska stanna i bröstet på mig. Låt oss kämpa tillsammans, vi behöver inte djurförsök. Låt oss alla tillsammans visa att mänskligheten har kommit längre, att vi är starkare än så. Vi behöver inte ge oss på det försvarslösa.
För vad vore våran värld utan det vi tycker mest om? I mitt fall är en värld utan djur otänkbar.

Låt oss tänka större, låt oss vara värdsliga.

Låt oss visa att människan är värdig att styra jorden.



Humle, mitt hjärtas prins. Den bästa