31/3
Sedär, ett nytt inlägg efter bara tre dagar.. Dock med vissa påtryckningar! Men men, bättre sent än inte alls brukar vissa säga..
Aldrig jag. Jag säger aldrig så!
Hmm. Jag kan berätta om min OTURSdag igår kanske? Haha, det hela är ganska komiskt egentligen men aja!
Vaknade tidigt till fågelkvitter, "yes" tänkte jag, en vacker dag, kan bara bli bättre! Jag hade fel som så många andra gånger!
Rasthagen! Ordet klingar dåligt i mina öron då jag vet vad det innebär. Men visst tänkte jag, i mitt nya liv är det ju KANON att röra på sig!
Dock, måste tilläggas, jag trodde inte att det skulle bli så tungt. Men, ja.. Iallafall! Jag red först Samantha, medans Frida red Treneke i paddocken. Gick asbra och jag var helnöjd.
In och göra iordning henne för att sedan när Frida skulle rida Siv, så gick jag ut till rasthagen och började hjälpa mamma och alltså. Fy satan vad tungt!
Vi stod där i ca 3 timmar. Då hade jag så ont i axlarna så jag trodde jag skulle smälla av tillslut. Oturligt nog gjorde jag inte det, då hade jag iallafall sluppit!
Kommer hem, då ska två damphundar ut! Men efter det skulle jag hjälpa mamma att kratta löv som legat under all snö under vintern.
Och eftersom jag är en så otroligt snäll och underbar dotter så såklart jag hjälper till liksom! Ett problem. Motvind.
Ni kan nog räkna ut resten själva?
Hör i huset att hundarna leker rövare så jag släpper ut dom på balkongen. Och sedär! Det som göms i snö kommer upp i tö. Deras stora oranga flaskformade leksak!
"Hmm, titta där" tänkte jag och kikade in i hålet. Ett problem till. Den var fylld med vatten. Vilket innebar att jag var genomblöt från hakan och neråt.. För att jag skulle titta i en orange leksak. Vem gör sånt? Jag! Hejja!
Bleeeeh!
Men aja, man måste ha dom dagarna, för då kan det bara bli bättre sen!
Tränade lite zumba med vikter också. Peew! Jag säger det, nu började gå utför! Jag är ju gammal nu :D
Imorgon blir en rolig dag, tillsammans med resten av påskhelgen! Jag gillar't!
Aldrig jag. Jag säger aldrig så!
Hmm. Jag kan berätta om min OTURSdag igår kanske? Haha, det hela är ganska komiskt egentligen men aja!
Vaknade tidigt till fågelkvitter, "yes" tänkte jag, en vacker dag, kan bara bli bättre! Jag hade fel som så många andra gånger!
Rasthagen! Ordet klingar dåligt i mina öron då jag vet vad det innebär. Men visst tänkte jag, i mitt nya liv är det ju KANON att röra på sig!
Dock, måste tilläggas, jag trodde inte att det skulle bli så tungt. Men, ja.. Iallafall! Jag red först Samantha, medans Frida red Treneke i paddocken. Gick asbra och jag var helnöjd.
In och göra iordning henne för att sedan när Frida skulle rida Siv, så gick jag ut till rasthagen och började hjälpa mamma och alltså. Fy satan vad tungt!
Vi stod där i ca 3 timmar. Då hade jag så ont i axlarna så jag trodde jag skulle smälla av tillslut. Oturligt nog gjorde jag inte det, då hade jag iallafall sluppit!
Kommer hem, då ska två damphundar ut! Men efter det skulle jag hjälpa mamma att kratta löv som legat under all snö under vintern.
Och eftersom jag är en så otroligt snäll och underbar dotter så såklart jag hjälper till liksom! Ett problem. Motvind.
Ni kan nog räkna ut resten själva?
Hör i huset att hundarna leker rövare så jag släpper ut dom på balkongen. Och sedär! Det som göms i snö kommer upp i tö. Deras stora oranga flaskformade leksak!
"Hmm, titta där" tänkte jag och kikade in i hålet. Ett problem till. Den var fylld med vatten. Vilket innebar att jag var genomblöt från hakan och neråt.. För att jag skulle titta i en orange leksak. Vem gör sånt? Jag! Hejja!
Bleeeeh!
Men aja, man måste ha dom dagarna, för då kan det bara bli bättre sen!
Tränade lite zumba med vikter också. Peew! Jag säger det, nu började gå utför! Jag är ju gammal nu :D
Imorgon blir en rolig dag, tillsammans med resten av påskhelgen! Jag gillar't!
Vera esse facimus nosmet ipsi
Vi skapar själva sanningen
28/3
Ju mer jag tänker på det, ju mer irriterad blir jag. En 14 årig flicka blir våldtagen i skolan av en 15 årig pojke, gärningsmannen döms. Samhället förnekar.
Flickan baktalas, blir utfryst, mobbad, smutskastad
Pojken hyllas, nästan prisas...
Vart är samhället påväg? Hur kan kommunen dom bor i ställa sig på hans sida? De säger att de är neutrala, inte tar parti, jag förstår samtidigt som jag inte gör det. De ANSER att de är neutrala genom att inte ställa sig upp för henne, men då blir det indirekt ett partitagande ändå när de inte gör någonting åt honom och hon tvingas flytta 50 mil bort medan smutskastningen på internet fortsätter.
Rektorn har inte ens en ANING, utan anser att personalen måste utbildas för att dom ska kunna gå in på internet på Facebook och bilddagboken för att läsa kommentarerna som skrivs om den unga tjejen.
Pojken fick deltaga i skolavslutningen i kyrkan, gav blommor och kramades, och alla ansåg att det var en vacker gest av honom. Nobelt. Ordet som får mig att vilja kräkas i detta sammanhang. Nobelt. Av en kille som har haft sex med ett barn, där hon inte var med på det. Alltså en våldtäkt.
Prästen står och säger i kyrkan på uppdrag gransknings reportaget att alla är välkomna i kyrkan. Visst är det en bra sak, man ska inte frysas ut därifrån. Men samtidigt, hallå ELLER, det är en utredning i samhället, och hon var inte där. Man behöver inte strö salt i såret och sparka på dem som redan ligger.
Samma kväll som avslutningen våldtar han en ny tjej.
En till.
DNA kan spåras i hennes trosor av hans sperma. Vad säger samhället? "Nej, det är inte hans, trosorna har legat i smutstvätten i några dagar, det kan vara hennes brors"
Vad tror man? Att våldtäktsmannen och hennes bror har samma DNA? Visst, det kan ju vara så. Men inte i dethär fallet.
Är inte människan fantastisk i sitt förnekande?
En våldtäkt förstör en ung människas liv. Vare sig det är en tjej eller kille som blir våldtagen så blir man ärrad för livet. Skammen man upplever går nog inte att beskriva och jag kan inte sätta mig in i situationen som dehär två tjejerna är i.
Att först blir våldtagen och förnedrad, sen vänder alla vuxna ryggen åt problemet och utöver detta blir man smutskastad via internet och ingen bryr sig.
Jag ställer mig på tjejernas sida i detta. Ingen människa ska behöva uppleva något sådant, och jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver det heller. Det är fruktansvärt och avskyvärt.
När är det dags för de "vuxna" att ställa sig upp och ta ansvar? Hjälpa istället för tvärtom. Vilja se problemen i vitögat och ta tag i dem istället för att skjuta upp dem? Jag blir äcklad.
Är det inte meningen att vi ska kämpa emot "ondska", inte skriva hotkommentarer på internet, älska varandra. Livet är alldeles för kort för att gå runt att hata, men jag tror faktiskt att dessa tjejer som blivit våldtagna, särskilt Linnea, den första, aldrig kommer förlåta sin kommun för sättet hon blivit behandlad.
Så alla mina tankar, och alla mina sympatier går ut till dessa två tjejer som varit med om denna hemska, hemska händelse.
Jag önskar er all lycka i fortsättningen och jag hoppas inte att ni tänker dra alla vuxna över en kam för att det sitter några i kommun och skolledningen som inte bryr sig.
Jag står på er sida.
Over and out
Flickan baktalas, blir utfryst, mobbad, smutskastad
Pojken hyllas, nästan prisas...
Vart är samhället påväg? Hur kan kommunen dom bor i ställa sig på hans sida? De säger att de är neutrala, inte tar parti, jag förstår samtidigt som jag inte gör det. De ANSER att de är neutrala genom att inte ställa sig upp för henne, men då blir det indirekt ett partitagande ändå när de inte gör någonting åt honom och hon tvingas flytta 50 mil bort medan smutskastningen på internet fortsätter.
Rektorn har inte ens en ANING, utan anser att personalen måste utbildas för att dom ska kunna gå in på internet på Facebook och bilddagboken för att läsa kommentarerna som skrivs om den unga tjejen.
Pojken fick deltaga i skolavslutningen i kyrkan, gav blommor och kramades, och alla ansåg att det var en vacker gest av honom. Nobelt. Ordet som får mig att vilja kräkas i detta sammanhang. Nobelt. Av en kille som har haft sex med ett barn, där hon inte var med på det. Alltså en våldtäkt.
Prästen står och säger i kyrkan på uppdrag gransknings reportaget att alla är välkomna i kyrkan. Visst är det en bra sak, man ska inte frysas ut därifrån. Men samtidigt, hallå ELLER, det är en utredning i samhället, och hon var inte där. Man behöver inte strö salt i såret och sparka på dem som redan ligger.
Samma kväll som avslutningen våldtar han en ny tjej.
En till.
DNA kan spåras i hennes trosor av hans sperma. Vad säger samhället? "Nej, det är inte hans, trosorna har legat i smutstvätten i några dagar, det kan vara hennes brors"
Vad tror man? Att våldtäktsmannen och hennes bror har samma DNA? Visst, det kan ju vara så. Men inte i dethär fallet.
Är inte människan fantastisk i sitt förnekande?
En våldtäkt förstör en ung människas liv. Vare sig det är en tjej eller kille som blir våldtagen så blir man ärrad för livet. Skammen man upplever går nog inte att beskriva och jag kan inte sätta mig in i situationen som dehär två tjejerna är i.
Att först blir våldtagen och förnedrad, sen vänder alla vuxna ryggen åt problemet och utöver detta blir man smutskastad via internet och ingen bryr sig.
Jag ställer mig på tjejernas sida i detta. Ingen människa ska behöva uppleva något sådant, och jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver det heller. Det är fruktansvärt och avskyvärt.
När är det dags för de "vuxna" att ställa sig upp och ta ansvar? Hjälpa istället för tvärtom. Vilja se problemen i vitögat och ta tag i dem istället för att skjuta upp dem? Jag blir äcklad.
Är det inte meningen att vi ska kämpa emot "ondska", inte skriva hotkommentarer på internet, älska varandra. Livet är alldeles för kort för att gå runt att hata, men jag tror faktiskt att dessa tjejer som blivit våldtagna, särskilt Linnea, den första, aldrig kommer förlåta sin kommun för sättet hon blivit behandlad.
Så alla mina tankar, och alla mina sympatier går ut till dessa två tjejer som varit med om denna hemska, hemska händelse.
Jag önskar er all lycka i fortsättningen och jag hoppas inte att ni tänker dra alla vuxna över en kam för att det sitter några i kommun och skolledningen som inte bryr sig.
Jag står på er sida.
Over and out
Serva me, servabo te
Rädda mig och jag kommer rädda dig
Rädda mig och jag kommer rädda dig
17/3
Hej Marcus..
Jag vet inte om jag borde skriva detta egentligen, eftersom att vi aldrig träffades.. Men ändå så känns det som att vi har det, genom CC..Jag vet att du är borta från oss, jag vet att du har varit det i 2 år idag. Och två år är inte en lång tid, du var lika gammal som mig. Och du rycktes bort alldeles för snabbt.
Jag hittade din gamla flickväns blogg idag, och fällde en tår. Vad fint att hon har startat en blogg för att skriva om alla minnen med dig, att dela med sig till omvärlden.
Och utifrån vad hon skriver så märker man hur mycket hon älskade och fortfarande älskar dig.
Anledningen till att jag skriver till dig här är för CC:s skull.. Jag vill bara att du ska veta att jag försöker ta hand om honom på bästa sätt jag kan.
Både jag och Frida.
Jag måste verkligen se till att laga din lampa nu så vi kan tända den för dig varje kväll igen, känns konstigt när vi inte gör det..
Mamma och CC var vid din grav idag, men det gick inte att komma fram så mamma hade gjort 4 snöbollar åt dig. Och jag skriver min hälsning här istället. Och lägger upp en bild på mamma och Christer också, för jag tycker dom är så fina, tack för att du förde ihop dom! Det vet jag att du gjorde.
Många kanske anser att jag hycklar när jag skriver här utan att träffat dig, men det handlar inte om det. Det handlar om att visa empati för andra. Att känna med andra! Och Christer är min familj nu, och självklart gör det ont i oss alla.
Men vi gör vad vi kan för att du ska vara bland oss, även om du inte är det fysiskt, så kan du vara det mentalt. Och det är du.
Jag har också träffat din farmor och farfar nu, vilka underbara människor! Du har verkligen en underbar familj! Och jag slår vad om att du var minst lika underbar som dom!
Så.. Sov gott Marcus, så ska jag åtminstonde göra mitt allra bästa för att hålla ställningarna här nere.
Ta hand om dig, så ses vi på andra sidan
/Sanna
Semper idem
Alltid densamme
Alltid densamme
12/3
Måste bara börja med att skriva AJFAAAN! Skulle äta en bit lasagne, och jag har en tendens att alltid tro att jag är smidigare än vad jag egentligen är.
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på Tjörn, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Tjörns hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller, så åk härifrån istället, så blir allt bra :)
G: Du har ju fan inget vett, djävulsunge!!
Sen hoppade han in i bilen..Han sa lite mer saker, men jag kommer inte ihåg allt.. Liksom, vafan rent ut sagt?! Himla idiot.. Typiskt gubbar på Tjörn, de är ute efter att gnälla. Tror faktiskt att dom finner en slags glädje i det. Men varför är det vi hästfolk som drabbas? Vi skrämmer inte någon, vi visar hänsyn och om hästen skiter så självklart får man hoppa av och putta ner det i diket. Vad är då problemet?
Vad gubben dock inte tänkte på är att han körde en företagsbil, så mamma ringde honom och var måttligt förbannad.
Hoppas han tänker sig för nästa gång, visst, vi kan rida på vägen om han vill det, men det är ju en säkerhets och tidsfråga då innan det händer någonting.. Himla gubbe..
Nog talat om det, ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
Over and out
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på Tjörn, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Tjörns hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller, så åk härifrån istället, så blir allt bra :)
G: Du har ju fan inget vett, djävulsunge!!
Sen hoppade han in i bilen..Han sa lite mer saker, men jag kommer inte ihåg allt.. Liksom, vafan rent ut sagt?! Himla idiot.. Typiskt gubbar på Tjörn, de är ute efter att gnälla. Tror faktiskt att dom finner en slags glädje i det. Men varför är det vi hästfolk som drabbas? Vi skrämmer inte någon, vi visar hänsyn och om hästen skiter så självklart får man hoppa av och putta ner det i diket. Vad är då problemet?
Vad gubben dock inte tänkte på är att han körde en företagsbil, så mamma ringde honom och var måttligt förbannad.
Hoppas han tänker sig för nästa gång, visst, vi kan rida på vägen om han vill det, men det är ju en säkerhets och tidsfråga då innan det händer någonting.. Himla gubbe..
Nog talat om det, ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
Over and out
Misce stultitiam consiliis brevem: dulce est desipere in loco
Blanda kortvarig dårskap med klokhet: det är angenämt att vara tokig vid rätt tillfälle
Blanda kortvarig dårskap med klokhet: det är angenämt att vara tokig vid rätt tillfälle
12/3
Måste bara börja med att skriva AJFAAAN! Skulle äta en bit lasagne, och jag har en tendens att alltid tro att jag är smidigare än vad jag egentligen är.
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på T, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Ts hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller,
Så ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
Så jag går, med lasagnen i höger hand och glas och bestick i den vänstra.. Lasagnen börjar glida, mer, mer och mer.. Till slut måste jag ställa ner den på golvet, och jovisst! Det hade funkat, om det inte var så att jag tappade den i golvet, så det skvätte ner hela min handled med skållhet lasagne. j
Och innan min tröga hjärna fattade att det gjorde ont, så hade det typ bränt sönder hela handleden.
Så nu har jag suttit här med ett paket fruset bacon och försökt kyla ner det så gott det bara går. Funkar inte världsbra. Bränner hela tiden.. Klantarsel-Sanna! Mitt superhjältenamn blir nog SuperklantigaSafirSanna! ^^ That's what I'm talking about!
Nu till något gladare!
Vet ni vad som gör mig lycklig? Kärleken mellan mamma och Christer. Sättet dom ser på varandra, rör vid varandra, skämtar med varandra, får mig att inse.. Att det är så det ska vara. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det, hur tur vi hade som fick lära känna Christer. Och fortfarande får!
Jag vet att det är svåra tider för dig nu CC, men vi står här bakom dig så gott vi bara kan. Jag vet att jag och Frida inte ersätter M, vi vill inte ersätta honom, men kanske, kanske, kanske att vi kan lindra smärtan lite?
Jag vill bara att du ska veta att jag är stolt över dig, och vi skulle inte byta ut dig för någon i världen. Du är det absolut bästa för mamma, och jag vet att hon är det absolut bästa för dig med.
Jag blir alldeles... Aa.. Alldeles.. Jag vet inte =)
Och föressten, jag måste få berätta! Jag blev utskälld häromdagen när jag var ute och red Samantha. Av en riktig surgubbe som inte kan fått sig något på väldigt väldigt länge!
Jag skrittade lugnt och fint på cykelbanan (jag vet förövrigt att man inte får det, men vi anser att det är bättre att skritta där än på stora vägen). Helt plötsligt ser jag att det är en bil som kör upp bakom mig, på cykelvägen fortfarande.. Hmm tänkte jag och skritta över "utfarten" mot stora vägen, jag tänkte ju att han skulle ut dit.. Är väl mest logiskt. Men icke!
Han tutade på mig och visade att jag skulle flytta på mig för han skulle förbi.. "okej" tänkte jag och flyttade på mig samtidigt som jag skakade på huvudet, tyckte att det var onödigt att tuta på en häst liksom. Fick han sitt körkort i flingpaketet?
Iallfall, gubben kliver ur bilen och ba "vafan vill du?" Ska försöka skriva ut konversationen nu. Jag får vara S och gubben får vara... G. Okej? Alla med, bra"!
S: Du vet om att du inte får köra bil på cykelbanan, va?
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, du har fan ingenting här att göra
S: (osäkert) Eh, va? Jo, jag vet, men det är ju en säkerhetsfråga, och sen får man ju fortfarande inte köra bil här
G: Du, jag ska tala om en sak för dig, flicka lilla! Jag har hand om vägarna här på T, och jag bestämmer! Det är JAG som bestämmer. Fattar du?
S: Ja, jag fattar, men man tutar inte på hästar, det borde väl du fatta då?
G: Du och din dåliga häst kan fan dra härifrån. Jäntungar som inte har något vett
S: (börjar bli förbannad nu) Vafan sa du? Gå härifrån nu, jag orkar inte se dig
G: Du, vill du att jag ska anmäla dig eller?
S: För vadå? Jo, visst, gör du det! Jag får hela Ts hästfolk bakom mig, skaffa bättre ridvägar så lovar jag att hålla mig borta härifrån
G: Du, jag bestämmer över vägarna! Och jag vill inte se dig här!
S: Jag vill inte se dig heller,
Så ikväll ska jag se någon bra film, äta lite Ben & Jerry's. Har fått en Caramel Chew Chew. Är det någon glass jag kan äta ihjäl mig på så är det den! Smaskens! Vi höres! Och föressten, sorry för dålig uppdatering, vet inte vad man ska skriva om riktigt när man inte får någon respons? *vink vink* ^^
7/3
Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence, and leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage for what resembles rage again…So if you love me, let me go. And run away before I know.
My heart is just too dark to care. I can't destroy what isn't there.
Deliver me into my Fate - If I'm alone I cannot hate
I don't deserve to have you…
My smile was taken long ago
If I can change I hope I never know
I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn't face a life without your light
But all of that was ripped apart… when you refused to fight
So save your breath, I will not hear. I think I made it very clear.
You couldn't hate enough to love. Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend. Then I could hurt you in the end.
I never claimed to be a Saint…
My own was banished long ago
It took the Death of Hope to let you go
So Break Yourself Against My Stones
And Spit Your Pity In My Soul
You Never Needed Any Help
You Sold Me Out To Save Yourself
And I Won't Listen To Your Shame
You Ran Away - You're All The Same
Angels Lie To Keep Control…
My Love Was Punished Long Ago
If You Still Care, Don't Ever Let Me Know
If you still care, don't ever let me know…
Commodum ex iniuria sua nemo habere debet
Ingen har rätt att dra fördel av den skada han själv har gjort
Ingen har rätt att dra fördel av den skada han själv har gjort
2/3
Så sitter jag här igen nere på T och det har varit en hektisk dag som alltid här nere!
För det första, teven har pajjat, eller ja, inte teven i sig utan vi får inte in några kanaler längre! Himla snön! Så just nu sitter jag och lyssnar på mamma och Frida som gapar åt Christer att han ska vrida parabolhuvudena åt olika håll hela tiden.
Varför är människan så desperat efter teve?
Vi har även varit iväg till ridhuset idag med Explosiv och Treneke. Får ta och köpa ett månadskort där nu så vi kan rida hur mycket som helst nu när det är såpass med snö i paddocken. Siv gick faktiskt väldigt bra, tillslut! Man måste bråka med henne lite i högervarvet innan hon lossnar, men hon gör det direkt inte med ett leende på läpparna.
Blir även väldigt tungt för mig då jag är vänsterhänt och lite svagare i höger jag också.
Nog om mig, till dagens "diskussion" med migsjälv, ingen som direkt kommenterar så det blir aldrig en diskussion direkt :/
Iallafall, tipsade mamma om en intressant artikel i söndagsbilagan.
Jag läste den till frukost i måndags och artikeln handlade om en kvinna som hade gått in i ett förhållande med en kille som var hemskt rar och gullig till en början.
Sedan började hon känna mer och mer att det inte kändes bra för henne, och hon ville då göra slut.. Vad händer? Jo, mannen blev som tokig och började gapa och skrika på henne.
Hon började känna sig olustig i hans närhet och började dra sig undan mer och mer, och en natt när hon gick och la sig hade hon en känsla av att någonting var fel men hon slog bort det och somnade.
Vaknade mitt i natten av att han stod vid hennes sängkant och hällde bensin på henne, för att i nästa sekund tända eld på henne och skrika "Om inte jag får ha dig, får ingen annan det heller!"
Hon fick brännskador på 90% av kroppen och är idag märkt för livet.
Han fick 8 år
8 år!! Alltså, jag fattar ingenting! Är det "straffet" man får när man tänder eld på en annan människa och har för avsikt att döda? 8 år?
Varför inte bara ge honom ett ryck i örat och en godispåse, en klapp på kinden och be honom att inte göra det igen?
Han kom ut 2004, vilket innebär att han kan vandra på samma gata som du och jag!
Vad är det för fel på sveriges tänk? Är det bara jag som anser att livstidsfängelse borde vara en livstid? Eller så kan vi göra som USA, ge vissa brottslingar 3000 år, och om de sköter sig kan de komma ut efter halva tiden. Det är straff! Istället för sveriges himla gullefjunfasoner.
Vad trött jag blir.
Nä, hårdare straff, åtminstonde längre! Det röstar jag för.
Är det inte meningen att man ska känna sig säker när man går på gatorna? Låt skurkarna bli straffade, och de oskyldiga ska visas rättvisa.
Och då menar jag inte att alla ska ha lika, som Sveriges regering verkar tro, där kvinnan som blivit våldtagen får ge våldtäksmannen 400 000 i böter för att hon bet honom i fingret så han fick blodförgiftning när hon försökte försvara sig när han slog och våldtog henne. Det är INTE rättvisa.
Nu har jag kräkts färdigt, hoppas ni får en trevlig kväll och önska mig lycka till på arbetsintervjun imorgon!!
Over and out.
Siv är fantastisk! Och det är underbart roligt att rida igen! :)
För det första, teven har pajjat, eller ja, inte teven i sig utan vi får inte in några kanaler längre! Himla snön! Så just nu sitter jag och lyssnar på mamma och Frida som gapar åt Christer att han ska vrida parabolhuvudena åt olika håll hela tiden.
Varför är människan så desperat efter teve?
Vi har även varit iväg till ridhuset idag med Explosiv och Treneke. Får ta och köpa ett månadskort där nu så vi kan rida hur mycket som helst nu när det är såpass med snö i paddocken. Siv gick faktiskt väldigt bra, tillslut! Man måste bråka med henne lite i högervarvet innan hon lossnar, men hon gör det direkt inte med ett leende på läpparna.
Blir även väldigt tungt för mig då jag är vänsterhänt och lite svagare i höger jag också.
Nog om mig, till dagens "diskussion" med migsjälv, ingen som direkt kommenterar så det blir aldrig en diskussion direkt :/
Iallafall, tipsade mamma om en intressant artikel i söndagsbilagan.
Jag läste den till frukost i måndags och artikeln handlade om en kvinna som hade gått in i ett förhållande med en kille som var hemskt rar och gullig till en början.
Sedan började hon känna mer och mer att det inte kändes bra för henne, och hon ville då göra slut.. Vad händer? Jo, mannen blev som tokig och började gapa och skrika på henne.
Hon började känna sig olustig i hans närhet och började dra sig undan mer och mer, och en natt när hon gick och la sig hade hon en känsla av att någonting var fel men hon slog bort det och somnade.
Vaknade mitt i natten av att han stod vid hennes sängkant och hällde bensin på henne, för att i nästa sekund tända eld på henne och skrika "Om inte jag får ha dig, får ingen annan det heller!"
Hon fick brännskador på 90% av kroppen och är idag märkt för livet.
Han fick 8 år
8 år!! Alltså, jag fattar ingenting! Är det "straffet" man får när man tänder eld på en annan människa och har för avsikt att döda? 8 år?
Varför inte bara ge honom ett ryck i örat och en godispåse, en klapp på kinden och be honom att inte göra det igen?
Han kom ut 2004, vilket innebär att han kan vandra på samma gata som du och jag!
Vad är det för fel på sveriges tänk? Är det bara jag som anser att livstidsfängelse borde vara en livstid? Eller så kan vi göra som USA, ge vissa brottslingar 3000 år, och om de sköter sig kan de komma ut efter halva tiden. Det är straff! Istället för sveriges himla gullefjunfasoner.
Vad trött jag blir.
Nä, hårdare straff, åtminstonde längre! Det röstar jag för.
Är det inte meningen att man ska känna sig säker när man går på gatorna? Låt skurkarna bli straffade, och de oskyldiga ska visas rättvisa.
Och då menar jag inte att alla ska ha lika, som Sveriges regering verkar tro, där kvinnan som blivit våldtagen får ge våldtäksmannen 400 000 i böter för att hon bet honom i fingret så han fick blodförgiftning när hon försökte försvara sig när han slog och våldtog henne. Det är INTE rättvisa.
Nu har jag kräkts färdigt, hoppas ni får en trevlig kväll och önska mig lycka till på arbetsintervjun imorgon!!
Over and out.
Siv är fantastisk! Och det är underbart roligt att rida igen! :)
Amicus certus in re incerta cernitur
I kritiskt läge prövas vännens trofasthet
I kritiskt läge prövas vännens trofasthet
