9/4
Idag fyller han 40 år, mannen i vårat gamla liv som gjort oss så mycket skada, så mycket ont. Idag sitter han med familj och "vänner" och skrattar. Det är tragiskt hur människan är utformad. Vi säger saker för att såra, ställer oss själva i bättre dager för att slippa ta tag i oss själva.
Projicerar problemen över till andra och sätter näsan i vädret.
Människan är vansinnigt egoistisk enligt mig.
Man sätter alltid sigsjälv främst. Snacka om tragiskt öde. Är inte hela meningen med våran existens att älska och värna om varandra? Istället för att utrota, hata, kriga och såra?
Jag kan komma på migsjälv ibland, att jag väljer att INTE titta på nyheterna, för att det är så tråkigt. Man blir bara deprimerad.
Uppror hit, krig dit, ,mord, bortrövanden, våldtäkter och hat hör inte till ovanligheterna på nyhetssändningarna idag. Varför inte komma med glada nyheter? Varför inte sprida ett leende ut till omvärlden?
Jag såg en dokumentär en gång om en kille som stod ute mitt på gatan i Stockholm (tror jag att det var) och delade ut gratis kramar. Av alla människor som gick förbi honom så kanske han fick 15 kramar sammanlagt på en hel dag!! 15 av alla som gick förbi honom i Stockholm. För att alla antog att han ville ha någonting för det, att det var något slags trick. Tragiskt är det enda ord jag kan få fram om detta. Att man orkar hålla på? Tänk själv vad glad man blir när man får en kram, en omtanke. Alla människor förtjänar att ha någon som tycker om en, som vill vara med en.
Likadant fick jag ett mail av Malin häromdagen, där det i kort sett handlade om att man inte tar tillvara på varje stund man har.
Det var en kille som hade ställt dig på Washingtons tunnelbanestation och spelade fiol. Tusentals människor passerade honom i minuten, några kastade ett litet mynt utan att stanna och lyssna, bara gick vidare.
Det stod också att några barn ville stanna och lyssna, men föräldrarna drog snabbt vidare.
Violinisten slutade spela efter en timma, inga applåder, ingen reaktion, ingen brydde sig.. Det visade sig iallafall att detta var en av världens bästa violinister som spelade ett av Bachs svåraste stycken som någonsin skrivits och veckan innan hade han spelat för en fullsatt opera (? eller nått) där varje biljett kostat ca 100 dollar.
Detta tycker jag visar på att vi inte uppskattar vardagen, vi ser inte det fina i allt det vanliga..
Oj vilket flummigt inlägg, jag har egentligen bara en sak att säga: Älska varandra♥
Over and out
Projicerar problemen över till andra och sätter näsan i vädret.
Människan är vansinnigt egoistisk enligt mig.
Man sätter alltid sigsjälv främst. Snacka om tragiskt öde. Är inte hela meningen med våran existens att älska och värna om varandra? Istället för att utrota, hata, kriga och såra?
Jag kan komma på migsjälv ibland, att jag väljer att INTE titta på nyheterna, för att det är så tråkigt. Man blir bara deprimerad.
Uppror hit, krig dit, ,mord, bortrövanden, våldtäkter och hat hör inte till ovanligheterna på nyhetssändningarna idag. Varför inte komma med glada nyheter? Varför inte sprida ett leende ut till omvärlden?
Jag såg en dokumentär en gång om en kille som stod ute mitt på gatan i Stockholm (tror jag att det var) och delade ut gratis kramar. Av alla människor som gick förbi honom så kanske han fick 15 kramar sammanlagt på en hel dag!! 15 av alla som gick förbi honom i Stockholm. För att alla antog att han ville ha någonting för det, att det var något slags trick. Tragiskt är det enda ord jag kan få fram om detta. Att man orkar hålla på? Tänk själv vad glad man blir när man får en kram, en omtanke. Alla människor förtjänar att ha någon som tycker om en, som vill vara med en.
Likadant fick jag ett mail av Malin häromdagen, där det i kort sett handlade om att man inte tar tillvara på varje stund man har.
Det var en kille som hade ställt dig på Washingtons tunnelbanestation och spelade fiol. Tusentals människor passerade honom i minuten, några kastade ett litet mynt utan att stanna och lyssna, bara gick vidare.
Det stod också att några barn ville stanna och lyssna, men föräldrarna drog snabbt vidare.
Violinisten slutade spela efter en timma, inga applåder, ingen reaktion, ingen brydde sig.. Det visade sig iallafall att detta var en av världens bästa violinister som spelade ett av Bachs svåraste stycken som någonsin skrivits och veckan innan hade han spelat för en fullsatt opera (? eller nått) där varje biljett kostat ca 100 dollar.
Detta tycker jag visar på att vi inte uppskattar vardagen, vi ser inte det fina i allt det vanliga..
Oj vilket flummigt inlägg, jag har egentligen bara en sak att säga: Älska varandra♥
Over and out
Mendaci homini, ne verum quidem dicenti, credere solemus
Lögnarna tror man inte ens när de talar sanning
Lögnarna tror man inte ens när de talar sanning
Kommentarer
Trackback
