7/6 again
Jag vet att jag redan skrivit ett inlägg idag.. Men jag måste bara få skriva av mig.. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag försöker sätta mig in i CC:s senario, tänk att förlora den som man älskar mest.
Det kan vara ens son, dotter, pojk/flickvän, mamma, pappa, syskon, husdjur.. Vad som helst.
Tänk att den personen som står bredvid dig idag, som skrattar med dig idag och som finns där med dig idag, är borta imorgon.
Allt som finns kvar är minnen. Och deras saker. Alla saker som man kan förknippa med den personen, bilder man kan se på den personen. Men man kan aldrig mer få se, få röra, få höra eller känna den personen.
Vad gör man?
Vad skulle jag göra..?
Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina närmaste. Mitt liv. Det skulle vara som att en del av mig dog.. Och det kanske den gör? Den delen kanske aldrig kommer tillbaka, man blir inte den hela människan man varit innan. Jag hade aldrig blivit.. Jag.. igen.
Hade jag kunnat gå vidare? Hade jag varit tvungen att gå vidare? Eller hade jag valt att gömma mig i det förgångna, att strunta i morgondagen. Ingenting spelar någon roll längre. Hade jag blivit sån? Jag vill inte veta. Jag vill aldrig förlora dem som står mig närmast. Men ingen vet vilka änglar gud väljer att ta tillbaka imorgon?
Vad ska man göra då? Jag försöker att älska idag, för ingen vet. Jag tänker inte ta risken. Jag vill inte vara ovän med någon, tänk om den personen inte finns imorgon och vi har gått och lagt sig som ovänner? Nejtack.
Det finns alltid människor man inte kommer överens med, så funkar livet. Men man ska aldrig önska andra olycka.
Jag försöker ta tillvara på idag, älska dom som är mig nära. Ta tillvara på tiden med dom. Livet är alldeles för kort för att bråka, söka osämja.
Ju starkare jag blir i migsjälv, ju mer inser jag detta. Det är så lätt att stöta bort människor för att man inte vill bli sårad. Men ack så mycket svårare att bjuda in människor, vilja älska. Hur kommer det sig?
Självklart gör det ont att bli sårad, sviken, förrådd. Men samtidigt, finns det ingenting härligare än att umgås med folk man tycker om. Man finner en känsla av ro och kärlek som är svår att hitta någon annanstans.
Som jag inte skulle vilja byta bort för någonting i världen.
Det finns så många som har förlorat någon som de älskat, som stått dem nära, som skulle ge allt i världen för att få tillbaka den personen (eller djuret) bara för en dag. En kväll, en timma! Kanske för att ställa allt tillrätta eller bara för att kunna röra och prata med den personen en sista gång, för att kunna säga adjö, förlåt, hej eller "jag älskar dig" en sista gång.
Och här sitter vi, utan att veta hur mycket tid vi har kvar på jorden. Och skapar bråk och osämja. Varför? Varför kan inte världen leva i såpass mycket kärlek vi bara kan? Alla kan inte komma överens, men man behöver inte bråka.
Bara en tanke som slog mig såhär på måndagskvällen efter att ha suttit och tittat igenom Marcus minnessida och tänt ett ljus för honom.
CC saknar dig, och jag vet att det inte går en dag utan att han tänker på dig. Alla fina stunder ni hade tillsammans och att ni fick alldeles för lite tid. Jag önskar att jag kunde ge det till er. Kanske en kväll, en dag, en vecka. Jag hade tagit vad jag hade kunnat för att ge dig tillbaka till honom.
Ingen människa ska behöva uppleva det som han gjort
Så jag ber dig, snälla Marcus. Visa någonting för oss, visa att du finns här bland oss och hjälper din pappa när han behöver det, när inte våra medel hjälper till längre. När hjälpen han söker finns bortom våra gränser. Visa din kärlek då och hjälp honom på vägen tills ni ses igen.
Och tills vi ses för första gången, då du kan upplysa mig om hur jag kan hjälpa mina älskade som är kvar på denna jord efter att jag gått bort.
Även om vi aldrig hann träffas så känns det som att du är medlem i min familj, rättare sagt, du ÄR en medlem i min familj. Och jag vill gärna höra mer historier om dig, om hur fantastisk du var. Och jag tror faktiskt att du var världens bästa son.
Tack för mig
Det kan vara ens son, dotter, pojk/flickvän, mamma, pappa, syskon, husdjur.. Vad som helst.
Tänk att den personen som står bredvid dig idag, som skrattar med dig idag och som finns där med dig idag, är borta imorgon.
Allt som finns kvar är minnen. Och deras saker. Alla saker som man kan förknippa med den personen, bilder man kan se på den personen. Men man kan aldrig mer få se, få röra, få höra eller känna den personen.
Vad gör man?
Vad skulle jag göra..?
Jag kan inte tänka mig ett liv utan mina närmaste. Mitt liv. Det skulle vara som att en del av mig dog.. Och det kanske den gör? Den delen kanske aldrig kommer tillbaka, man blir inte den hela människan man varit innan. Jag hade aldrig blivit.. Jag.. igen.
Hade jag kunnat gå vidare? Hade jag varit tvungen att gå vidare? Eller hade jag valt att gömma mig i det förgångna, att strunta i morgondagen. Ingenting spelar någon roll längre. Hade jag blivit sån? Jag vill inte veta. Jag vill aldrig förlora dem som står mig närmast. Men ingen vet vilka änglar gud väljer att ta tillbaka imorgon?
Vad ska man göra då? Jag försöker att älska idag, för ingen vet. Jag tänker inte ta risken. Jag vill inte vara ovän med någon, tänk om den personen inte finns imorgon och vi har gått och lagt sig som ovänner? Nejtack.
Det finns alltid människor man inte kommer överens med, så funkar livet. Men man ska aldrig önska andra olycka.
Jag försöker ta tillvara på idag, älska dom som är mig nära. Ta tillvara på tiden med dom. Livet är alldeles för kort för att bråka, söka osämja.
Ju starkare jag blir i migsjälv, ju mer inser jag detta. Det är så lätt att stöta bort människor för att man inte vill bli sårad. Men ack så mycket svårare att bjuda in människor, vilja älska. Hur kommer det sig?
Självklart gör det ont att bli sårad, sviken, förrådd. Men samtidigt, finns det ingenting härligare än att umgås med folk man tycker om. Man finner en känsla av ro och kärlek som är svår att hitta någon annanstans.
Som jag inte skulle vilja byta bort för någonting i världen.
Det finns så många som har förlorat någon som de älskat, som stått dem nära, som skulle ge allt i världen för att få tillbaka den personen (eller djuret) bara för en dag. En kväll, en timma! Kanske för att ställa allt tillrätta eller bara för att kunna röra och prata med den personen en sista gång, för att kunna säga adjö, förlåt, hej eller "jag älskar dig" en sista gång.
Och här sitter vi, utan att veta hur mycket tid vi har kvar på jorden. Och skapar bråk och osämja. Varför? Varför kan inte världen leva i såpass mycket kärlek vi bara kan? Alla kan inte komma överens, men man behöver inte bråka.
Bara en tanke som slog mig såhär på måndagskvällen efter att ha suttit och tittat igenom Marcus minnessida och tänt ett ljus för honom.
CC saknar dig, och jag vet att det inte går en dag utan att han tänker på dig. Alla fina stunder ni hade tillsammans och att ni fick alldeles för lite tid. Jag önskar att jag kunde ge det till er. Kanske en kväll, en dag, en vecka. Jag hade tagit vad jag hade kunnat för att ge dig tillbaka till honom.
Ingen människa ska behöva uppleva det som han gjort
Så jag ber dig, snälla Marcus. Visa någonting för oss, visa att du finns här bland oss och hjälper din pappa när han behöver det, när inte våra medel hjälper till längre. När hjälpen han söker finns bortom våra gränser. Visa din kärlek då och hjälp honom på vägen tills ni ses igen.
Och tills vi ses för första gången, då du kan upplysa mig om hur jag kan hjälpa mina älskade som är kvar på denna jord efter att jag gått bort.
Även om vi aldrig hann träffas så känns det som att du är medlem i min familj, rättare sagt, du ÄR en medlem i min familj. Och jag vill gärna höra mer historier om dig, om hur fantastisk du var. Och jag tror faktiskt att du var världens bästa son.
Tack för mig
Respice post te, mortalem te esse memento
Se dig omkring, minns att du är dödlig
Se dig omkring, minns att du är dödlig
Kommentarer
Postat av: Rania
väldigt starkt och fint inlägg!
Postat av: rania
haha aww va söt :)
Postat av: aye
Hej
Har äntligen börjat med veckans blogg i min blogg.
Delta gärna, så kanske du blir en stolt vinnare!
Allt du behöver göra är att skriva här: (http://ayealfayadh.devote.se/blogs/5094017/ny-kategori---veckans-blogg--.htm#WriteComment) att du deltar, och sen i slutet av veckan går jag igenom alla som har deltagit och utser en vinnare! Missa inte chansen :) Vinnaren får 4 dagars länkning på bloggen.
Ha en fortsatt trevlig dag
Kram//Aye
Trackback
