11/10

Peew.. Eftermiddagen har bestått av ensamhet då min älskade har varit på jobbet. Detta har inneburit en springtur, plugg, en lång dusch, plock av ögonbrynen (som behövde det så desperat så att snart hade jag fått namnge dom) och bara allmänt mys.

Även om jag älskar D så tror jag att det är bra att vara ifrån varandra lite, sakna varandra. Och det gör jag nästan direkt, när jag fått mättat mitt egoistbehov kommer saknaden krypande över mig och jag bara vill att han ska komma hem.
Komma hem till mig. Jag vill att han ska längta efter MIG!

Har vi inte alla haft den känslan? När man bara vill ringa en person för att fråga om dom tänker på just en själv? Man vill överraska dom för att dom ska se hur mycket man tycker om dom? Hur frustrerande det är när man vill tala om för någon hur mycket man tycker om den personen men det känns som att orden inte riktigt räcker till?

Så känner jag för dig D.. Jag vet att jag kan vara jobbig att leva med, att jag kan svänga, vara arg för ingenting och bara vara. Allmänt jobbig. Men innerst inne finns det ingen annan jag hellre vill lägga mig bredvid när det blir mörkt ute. Det finns ingen annan jag vill dela mitt liv med. Det är du som bevisat för mig hur mitt liv kan se ut. Hur bra det kan vara! Med dig. Att känna din värme, och allting du gått igenom bara för att få vara med mig är någonting jag inte kan sätta i ord.
Du är min andra halva. Min partner. Och att jag inte kan få fram i ord vad du betyder för mig gör mig knäpp. Hur ska jag kunna förklara för dig? Vad ska jag göra? 
Vi ska åka till Turkiet tillsammans, i två veckor. Bara vårda om varandra, tycka om varandra. Och som jag längtar.

Jag älskar dig David. Du är den personens bröst som mitt hjärta har valt att slå i.
Ora pro nobis
Bed för oss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0